The Naked Gun

Frank Drebin Jr. (Liam Neeson) har stora skor att fylla. Inte nog med att Police Squads framtid hänger i en skör tråd och världen hotas av en makthungrig entreprenör; han måste också leva upp till Leslie Neelsens skrattkavalkad till trilogi, Naked Gun-filmerna! Med hjälp av Pamela Anderson och hans mindre klantiga polisvänner försöker Drebin Jr. hitta tillbaka till den gamla goda spoof-eran och konkurrera med andra komedifilmer som har glömt bort hur man har kul...

Det kan inte ha varit en lätt uppgift för filmskaparna, däribland producenten Seth MacFarlane, att återvända till parodigenren i en värld som redan känns som en parodi på sig själv. Spoof-genren dog dessutom effektivt efter förskräckliga kalkoner som Epic Movie eller Meet the Spartans, men efter att ha kikat in "legacy uppföljaren" (eller en "requel"?) Naked Gun kanske det finns visst hopp för genren ändå. Detta tack vare en alldeles förträfflig Liam Neeson som fångar Drebins essens i form av hans klantige, men ändå överraskande kompententa avkomma. Neeson besitter den där seriösa tonen som tillåter honom att vara precis lika oansträngt flamsig som legendariske Leslie Nielsen var på sin tid. Pamela Anderson fungerar också som filmens femme fatale, även om hon inte direkt är någon Priscilla Presley.

Filmen i sig är också kul. Inte i närheten så mästerlig som originalet från 1988, men roande. I sitt försök att delvis gå sin egen väg offras vissa obligatoriska Naked Gunn-traditioner, såsom det inledande polisbilsintrot, gadget-scenen och att se Nordberg kastas omkring likt en trasdocka (Nordbergs son är med i ungefär tre sekunder). Men ni kan definitivt räkna med underbart kassa ordvitsar, Drebins vårdslösa bilkörning och en romantisk helg som spårar ur helt och hållet. Nya Naked Gun är så mycket Naked Gun det kan bli under de stramare reboot-ramarna, där kontrasten mellan modern actionfilm med Hans Zimmer-dundrande musik och löjlig Looney Toons-logik lyckas skära sig på ett säreget komiskt vis.

Här finns några komiska guldklimpar i sann Naked Gun-anda, några som redan har avslöjats i trailers och några som är smått geniala. Här finns dock också några utdragna Family Guy-doftande gags som man mest bara väntar på ska ta slut och vissa skämt saknar märkligt nog en punchline. Det är definitivt inte alla skämt som landar här och man kommer stundtals höra syrsor i bakgrunden. Samtidigt kan man inte göra annat än att respektera dedikationen i vissa upptåg, som bland annat involverar en trekant med en snögubbe (?). Balansen mellan lyckade och misslyckade skämt påminner om ostadigheten i den tredje filmen 33⅓ The Final Insult, men den nya versionen lyckas ändå hålla sig fräsch och härligt fånig - om än inte lika elegant och genomtänkt som sina föregångare.

Mest besviken är jag över sista aktens "big event". Jag syftar här på exempelvis baseball-matchen med Storbritanniens drottning som gäst och Oscarsgalan med explosiva konsekvenser i de äldre Naked Gun-rullarna, som ju lockade fram några av de högsta skratten. I denna film blir en MMA-match den avgörande finalen, men når inte upp till sin potential för jag skrattade nog inte en enda gång här. Hade det varit för mycket att begära att se Neeson slåss i ringen? En petitess kanske, men är man ett fan sticker sådana detaljer ut. Åtminstone är den efterföljande slapstick-jakten desto tramsigare och roligare.

Nya Naked Gun är med andra ord lika kvick som den är klumpig, men som ändå håller hela vägen om man är villig att acceptera en mer "uppdaterad" version av en älskad klassiker (och om man skruvar ner hjärnan en aning). Det når givetvis inte upp till klassikern från 1988 och saknar lite av den där David Zucker-magin, men tack vare Liam Neeson är det inte heller ett dumt sätt att avsluta sommarsemestern på. The Naked Gun har svensk filmpremiär den första augusti.