The New World

Alla ni som sett Disneys Pocahontas vet vad som gäller, Året är 1607 och skepp från England anländer till Amerika. Engelsmännen upptäcker snart att det finns indianer i omgivningarna och en sammandrabbning är oundviklig. I samma veva förälskar sig den engelska kaptenen John Smith i prinsessan Pocahontas. Ljuv kärlek uppstår, men inte utan svårigheter. Smith märker av problem att kombinera sitt ämbete som kapten med att ha förälskat sig i en av "vildarna".

The New World känns mer som en reklamfilm än som en spelfilm. Oändligt många kamerasvep över naturen ackompanjeras av en krystad voiceover där man yttrar korta meningar. "Kärlek", "Aldrig mer ensam", "Vinden smeker mina sammetskalsonger". Okej, den sista hittade jag på, men ni förstår vad jag menar. Det enda som egentligen skiljer The New World från en Lokareklam är att Colin Farrell medverkar och att det inte tonar fram någon text kring produkten som marknadsförs.

Det blir också bedövande tråkigt och ibland börjar man faktiskt undra om inte klockan har börjat gå baklänges. En minut känns som fem och de två timmar som filmen sträcker sig över känns minst som det dubbla. Hur detta kommer sig är enkelt att svara på. Det händer knappt nåt i The New World. Ett par scener där indianer och engelsmän drabbar samman drar upp tempot lite, men sen blir det återigen massvis av naturbilder, scener där Pocahontas och John Smith springer runt i gräset och ständigt närvarande är den gräsliga voice-overn som driver en till vansinne.

Malicks regi gör inte heller saker och ting bättre, han kör med hårda klipp som gör filmen ryckig. Ena stunden är en karaktär mitt uppe i en strid bara för att sekunden senare (innan striden ens är över) befinna sig på en äng mitt i samtal. Inte snyggt.

Man ska ha en ängels tålamod för att orka sig igenom The New World och det är tveksamt att den skulle kunna bli mycket tråkigare. Inte för att jag hade väntat mig någon actionfylld film a’ Den sista Mohikanen, men nog trodde jag allt att duktiga Terrence Malicks skulle ha något mer att komma med än detta cineastiska sömnpiller. Att sen skådespelarna är bra och fotot smärtsamt vackert spelar ingen större roll, The New World är likt förbannat årets, hittills, tråkigaste film. Så det så.

DVD-utgåvan kommer med en bra bild och ett mastigt ljud, extramaterial kommer i form av bakom kulisserna-klipp och ett gäng trailers.