På förhand kändes det lovande ändå, eller ja. Något lovande då, om jag ska vara krass. Netflix nya thrillerserie såg lite ut som mix mellan Sorkins Vita huset och Jason Bourne och jag kände mig nyfiken på att se hur barnskådespelaren Gabriel Basso (Super 8) skulle fungera som slagkraftig spion. Storyn tar sin början under en sedvanligt händelselös kväll för huvudkaraktären Peter vars jobb som FBI-agent innefattar att sitta i ett kontor i Vita husets källare och eventuellt svara på nödsamtal från CIA:s operativa agenter. Han är spionernas sekreterare, med andra ord. Och det ter sig precis så spänningslöst som det låter.
Men så en kväll ringer en kvinna i panik. Hennes moster och morbror har mördats och gömd i en garderob utan någon som helst aning om vad som verkligen försiggår förlitar hon sig helt på att Peter ska rädda henne undan mördarna. Här tar The Night Agent sin början och det är verkligen inget dåligt intro, alls. Spänningen finns där. Kontrasterna finns där och hela upplägget med politiskt maktspel i förhållande till fältspionage och hemligstämplade uppdrag lovar ganska gott.
Men det är också allt som inte är dåligt i den här påkostade serien. Det är allt. Allt annat stinker fränt av den där typen av neddummat, superamerikanskt, puckat TV-material som görs för en så pass bred målgrupp att det nästan känns hjärndött, trots att det i det här fallet handlar om finurliga spioner och makthavare i Vita huset. Jag fick under långa perioder Terminal List-vibbar samt en känsla av att NCIS stått bakom produktion av detta, och det är för egen del absolut inget vidare bra betyg. Skurkarna är ondaste i världen. Hjältarna är genomgoda och kan inte göra fel och där i mellan utgörs "gråzonen" av politiker utan karaktär eller personlighet som jag som tittare aldrig riktigt vare sig tror på eller relaterar till. Det blir platt, icke-nyanserat, förutsägbart, korkat och larvigt och hela säsong ett är jämförbar med den där scenen i fjolårspekoralet Terminal List där Chris Pratts karaktär undkommer en specialstyrka genom att C4-aptera en kulle, spränga den och ryggsurfa på matjorden därifrån. Det är dumt, så dumt att det nästan inte går göra annat än att skratta åt eländet. Att idiotförklara tittaren på det sätt som göra här och i Terminal List är nå¨got av det värsta jag vet.
Skådespeleriet är dessutom dåligt. Rakt igenom dåligt. Gabriel Basso var lovande som barnskådespelare i framförallt Super 8 men har definitivt tagit sig vatten över huvudet här. Bassos orutinerade FBI-gubbe känns bortkommen och barnslig på helt fel sätt och hans uttryck är begränsat till hur han spänner sig underläpp och ser ut som någon som lider av akut förstoppning. Lucy Buchanan spelar rollen som offret Rose och hon gör inledningsvis en mer trovärdig insats men karaktären i sig går från vettskrämd och mordhotad av topptränade lönnmördare till någon slags rutinerad bad-ass och det fungerar bara inte, för mig. Terminator 2-stjärnan Robert Patrick gestaltar FBI-chefen Hawkins och gör en usel insats, också. Överspel och trams, är orden jag skulle beskriva hans prestation med.
The Night Agent hade kunnat bli bra. Om det hade varit vassare rent manusmässigt med en bättre huvudrollsinnehavare och en klart mörkare och mer dyster/realistisk ton hade det verkligen kunnat fungera. Tyvärr lyckas man här inte med nånting annat än att tråka ut och NCIS-referensen är det mest deprimerande jag vet, men här sitter den som en smäck, tyvärr. Undvik.