Walter Sparrow lever ett bra liv. Han jobbar som hundfångare, har en svinsnygg fru och en son i tonåren. Man skulle kunna säga att livet leker för Walter, om det nu inte vore för att han i födelsedagspresent får en bok som förändrar hans tillvaro. Det är en bok som handlar om en man som är besatt av talet 23. Walter blir i sin tur besatt av både boken och talet 23 och sugs sen in i en värld där han allt mer börjar märka att huvudpersonen i boken påminner en hel del om honom själv. Håller Walter på att bli tokig? Vad är det med talet 23? Och varför ska vi ens bry oss?
Jim Carrey ser galen ut i Number 23, men inte trovärdigt galen a´Jack Nicholson i The Shining utan mer som Jim Carrey när han verkligen anstränger sig för att se galen ut. Det är, för att tala klarspråk, inget som gynnar hans karaktär direkt. För redan innan Carrey börjar se tokig ut har man enormt svårt att ta honom på allvar. Han överanalyserar precis allting och när besattheten/boken kommer in i bilden kommer också de mest långsökta uträkningarna som någonsin inkluderats i en film.
En långsökt uträkning i Number 23 kan låta ungefär såhär; "Jag åt en skål müsli till frukost, det var 10 russin, 5 papayabitar, 6 frystorkade bananbitar och 12 cornflakesflingor i skålen. Jag slängde bort alla 10 russinen för jag ogillar dem, men det hör inte hit, förstår du vart jag vill komma? Russinen slängdes bort och det sammanlagda antalet müsliingredienser i min skål blev då 23. Sen har vi filmjölken, den går ut den 12:e, det är om 11 dagar. 11+12= 23 och adderar du det med min lilltås omkrets blir det 32, alltså 23 fast omvänt. Allting blir 23!"
Ni tror förstås att jag överdriver, men jag lovar, uträkningarna som görs av karaktärerna i Number 23 är så förbannat långsökta och krystade att man inte kan göra annat än att gapskratta och ta sig för pannan av skam. Det är som om Joel Schumacher (usel regiinsats för övrigt) och klåparen som nu skrivit eländet vill idiotförklara tittarna och se om det är någon som verkligen tar filmen på allvar.
Det finns säkert folk som gör det, som tycker att det här är en smart och frisk fläkt i det sedvanliga filmträsket från väst där alla filmer ser likadana ut - och visst, alla har rätt till att ha sina egna åsikter. Men om man tycker att Number 23 är smart, komplicerad och fylld av djupa och intressanta filosofiska teser om existensialism eller gud vet vad, så har man förmodligen inte sett många filmer i sina dagar. Det finns åtskilliga filmer som bygger på ungefär samma principer, men som till skillnad från det här megaskräpet faktiskt levererar någonting bra. Jacob's Ladder är en av titlarna jag direkt kommer på som komplement till det här skämtet.
Number 23 är dock inte helt utan sina förtjänster, Virgina Madsen är snygg som tusan och musiken är faktiskt helt okej i sammanhanget, men där slutar lovorden. Betyget stod och vägde mellan en 2:a eller 3:a och där har vi det igen. 23. Det är fan överallt.
DVD:n är varken bu eller bä, bilden är skaplig och ljudet likaså. På extramaterialsfronten finns ett par borttagna scener, några minidokumentärer, en bakom kulisserna-featurette och en trailer. Inget märkvärdigt alltså.