The Out-Laws (Netflix)

Är komedigenren död? Ja, emellanåt funderar man ju verkligen på vad som egentligen försiggår, för vart tog den smarta, finurliga humorn vägen? Säkra och tillrättalagda manus som blivit noggrant renskrubbade från all individualitet och finess har blivit status quo, och Netflix senaste tillskott med Adam Sandler i en av producentstolarna gör väldigt lite för att avvika från stigen så många andra tidigare trampat längs.

För the Out-Laws är självaste definitionen av deja vu, en berättelse utan egen identitet och med skådespelare som försöker göra det bästa av en dålig situation. I filmen får vi följa det unga paret Owen och Parker som förbereder sig för sitt livs stora dag, deras giftermål. Självfallet går saker och ting inte enligt planerna och komplikationer uppstår när svärföräldrarna som brudgummen aldrig träffat bestämmer sig för att närvara på bröllopet.

Situationen kompliceras än mer när banken Owen jobbar för dessutom blir rånad av en ökänd liga, något som leder honom att hysa misstankar mot sin fästmös två föräldrar (spelade av Pierce Brosnan och Ellen Barkin). Är de hjärnorna bakom kuppen? Mer spännande än så blir det aldrig och det är två teman som dessutom aldrig riktigt fungerar, samspelet är helt enkelt inte där och resultatet blir att The Out-Laws ofta känns splittrad.

Den övergripande, dominerande känslan är den av två halvfärdiga manus som någon tvingas samman till ett, och det är genuint synd. För vi vet ju att det går. Bara titta på den lite bortglömda Hugh Grant-klassikern Mickey Blue Eyes, en film som på ett fenomenalt vis lyckas väva samman de två genrerna och dessutom med ett väldigt snarlikt manus. Men med Ben Zazove och Evan Turner hållandes i pennan, vad mer kan man vänta sig?

Någonstans känns det dessutom som att filmskaparna varit medvetna om problemen, och i desperation kryddat dialogen med så mycket oanständigheter som möjligt - vilket verkligen inte hjälper filmen det minsta. Humorn upplevs forcerad och ovärdig, väldigt få av skämten lyckas dessutom landa och manusförfattarna tycks mest ha öst på besinningslöst i hopp om att något i varje fall i slutändan fastnar på väggen.

Inte ens den annars så talangfulla Brosnan kan göra något för att rädda The In-Laws och Tyler Spindels soppa är inget annat än rent och skärt slöseri av din tid. Det är tröttsamt, själlöst dravel utan vare sig hjärta eller själ och bara ännu en spik i kistan för regissörens redan sargade rykte. Gör dig själv en tjänst och skippa The In-Laws, ärligt talat, du kommer nog finna en afton tillbringades stirrandes in i en vägg mer givande. Uselt är vad detta är.