The Paperboy

Filmen:
Det känns väldigt tragiskt att titta på Lee Daniels nya film The Paperboy. En film regisserad av mannen som tokhyllades för sin insats bakom kameran i Precious och där ensemblen består av idel kända namn som John Cusack, Nicole Kidman och Matthew McConaughey borde inte kunna bli sämre än den sämsta av alla Steven Seagal-filmer.

Men The Paperboy lyckas med det.

Inte nog med att den här sorgliga ursäkten till film på ett väldigt uppenbart sätt inte kunnat säljas in till investerare enkom på berättelsen, utan känt sig tvungen att inkludera en rad uppseendeväckande scener (Kidman får Cusack att komma i byxan genom att flasha lite trosor för honom och i en annan scen kissar hon Efron över bröstkorgen) för att få folk att lägga märke till den. Den försöker också väva in lite kärlek mellan varven. Kärlek som känns lika naturlig som om Megan Fox skulle gifta sig med sångaren i Lasse Stefanz. Zac Efron spelar huvudrollen som journalist som tillsammans med sin brorsa (McConaughey) åker till Florida för att försöka få en dödsdömd mördare frikänd. Mördaren som spelas av en mycket trött Cusack har en dödscellsgroupie (!) i form av Nicole Kidman som även hon följer med på journalistens resa genom Florida.

Det som följer är en fruktansvärt meningslös och totalt ointressant jakt på sanningen som med jämna mellanrum avbryts av de kontroversiella scenerna för att tittarna inte ska somna av ren tristess. Daniels regi känns så amatörmässigt slapp och slö att det är sorgligt att titta på. Speciellt i slutet när filmen plötsligt tar en vändning och förvandlas till en skrattretande usel skräckfilm, typ. Skådespelarna, där Kidman sticker ut som den hårdsminkade groupien, lyckas heller aldrig övertyga i sina roller och även om jag förstår att Efron vill tvätta bort sin High School Musical-stämpel genom att ta sig an lite mörkare roller, så känns han på tok för blek för att kunna bära filmen på sina axlar.

The Paperboy har ett snyggt 70-talsskitigt foto som dessvärre är filmens enda behållning. I övrigt är det här en bedrövlig film från början till slut som jag för allt i världen inte kan rekommendera åt någon.

Bilden:
The Paperboy filmades med 16mm-film och resultatet är att skärpan genom hela filmen är väldigt, väldigt mjuk. Det finns ingenting som får det att kännas som att det är en Blu-ray man tittar på då filmen har ett visuellt utseende som mest påminner om en riktigt nött VHS-kassett. Det är brusigt, smutsigt och även om nu tanken förstås varit att göra filmen på just det här sättet, så kan jag inte förmå mig själv att ge den något högre betyg på bildfronten. Det är helt inte värt att se den på Blu-ray då en DVD-version tveklöst håller precis samma klass.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Här finns ett Dolby TrueHD 5.1-spår som lika gärna hade kunnat vara en stereomix. Det förekommer ungefär två ögonblick i filmen där surrounden faktiskt nyttjas, i övrigt är det här en oerhört fronttung och platt upplevelse där dialogerna visserligen fångas upp helt okej, men annars inte kommer göra någon ljudfantast särskilt lycklig.

Extramaterialet:
Ingenting.