The Planet of the Future

Filmen:
Den amerikanska TV-kanalen Syfy är inte kända för att spruta ur sig högkvalitativa filmer direkt. Eller vad sägs om kanonrullar som Mega Shark vs Giant Octopus och Sharktopus. Bara titlarna säger allt. Men nu har de bestämt sig för att skärpa till sig en aning och skippa fånerierna. Hur det gick kan ni läsa om nedan.

I en inte allt för munter framtid lever en liten grupp människor mycket spartanskt och under stenåldersliknande former. Det har gått ungefär 500 år sedan ett experiment gick väldigt fel och utrotade de flesta människor och förvandlade resten till zombieliknande varelser eller mutanter. Som om det inte vore nog får gruppen även fullt upp med att värja sig från förväxta monster. När de till slut blir belägrade av mutanterna lyckas tre stycken fly. De ger sig ut på jakt efter ett gult pulver som enligt sägen ska bota mutantsmittan.

Det första de säger i making-of dokumentären är att de ville få folk att tro att filmen utspelar sig på stenåldern. Men känner du till titeln eller har läst på baksidan av filmfodralet försvinner hela det överraskningsmomentet. Hur tänkte de? The Planet of the Future är dock inte fullt så dålig som den verkar. Den är proppad med action och specialeffekterna får med lite vilja och gott humör ett godkänt betyg. Men där slutar det positiva. Det här är en riktig b-film. Storyn är tunn som bakplåtspapper och den fåniga handlingen är stundtals skrattretande. Filmskaparna vill ge intrycket att allt teknikkunnande gått förlorat men tydligen inte plastikkirurgin och tandläkaryrket. För här bjuds på det på fotomodeller med silikontuttar och kritvita tandrader.

Mutanterna är ett annat skrattobjekt. De ser ut att ha rymt från inspelningarna av Peter Jacksons Sagan om Ringen. För att piffa till filmens status lite har de slängt in Sean Bean i en bi-roll. Varför han tackade ja till det här debaklet förstår jag inte. Men han gör bra ifrån sig till skillnad från de andra stollarna. Trots sin korta speltid på 87 minuter är filmen långsam och tradig. De logiska luckorna stör upplevelsen och de larviga manuset och usla genomförandet gör inte saken bättre. För de som inte kan få nog av grottmänniskorna ser det ut som att en trilogi är på gång.

Bilden:
Bilden är inte heller något att hurra över. Den är oskarp och platt och saknar den dynamik vi har blivit vana vid i nyare filmer. Kontrasten är också uppskruvad och färgerna är tråkiga och nedtonade. Även svärtan saknar detaljer. Bilden brusar också en hel del. The Planet of the Future levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,78:1.

Ljudet:
Ljudmässigt är The Planet of the Future en medelmåtta. Dialogen är tydlig och placerad där den ska vara. Men annars bjuder inte DTS-HD Master Audio-mixen på mycket annat. Surroundeffekterna är sparsamma och basen låter konstgjord.

Extramaterialet:
Det bästa med filmen är faktiskt den 24 minuter långa making-of dokumentären. Den visar steg för steg hur en film skapas från de första samtalen till koncept-ritningarna och scenbyggeriet. Riktigt välgjort faktiskt.