The Punisher

Filmen:
Frank "The Punisher" Castle är en stor jäkla hycklare och fåntratt. Om han nu har bestämt sig för att korta ner livstiden på diverse elakingar runtom i samhället, varför har han då inte letat upp, lemlästat, kastrerat, torterat, friterat och lobotomerat dem tre jönsarna som genom åren regisserat/besudlat den ena Punisherfilmen värre än den andra? Hyckleri på hög nivå även om det rent logiska förstås strider mot att en fiktiv serietidningsfigur skulle kunna göra någonting mot verkliga personer.

I The Punisher från 2004 ger han sig enbart på ärkeskurken Howard Saint (John Travolta) och hans hejdukar efter det att denne gett order om att döda alla i Castles familj. Det blir ett ovanligt oblodigt blodbad (med tanke på att det här är en film om Marvels i särklass råaste karaktär) när hela familjen förintas och Castle lyckas överleva efter det att en häxdoktor (!) förbarmat sig över honom. Efter det existerar inte Castle längre, utan han är The Punisher - en hämnare som inte låter någon kriminell komma undan sitt rättmätiga straff.

Men särskilt mycket till hårda straff blir det inte för skurkarnas del, utan det är mest "milda" avrättningar med överraskande skott eller explosioner som knappt ens lämnar några blodspår efter sig - inte alls så rått som det brukade vara i serien. Mycket beror förstås på att man varit livrädda att få en högre åldersgräns än den "R-rating" man redan fick. I en scen får en skurk en kniv uppstucken genom hakan så att man ser knivbladet bakom hans tänder. Det är den enda gången som man verkligen får någon Punisherkänsla över det hela och den enda gången som det faktiskt verkar som att man förstått karaktären och vad som driver honom.

Annars är det mest så att man låter Thomas Jane sitta ner i en soffa, dricka sprit och sen ta på sig dödskalle-tischan som är hans stora symbol. Det känns väldigt ytligt och trots en hel del skottlossningar, explosioner och slagsmål, så kommer man aldrig riktigt nära karaktären. Det blir inte heller bättre av att regissören Hensleigh uppenbarligen kollat på för mycket westernfilm och låter tempot vara långsamt som i de gamla spaghettiwesternfilmerna samt låter The Punisher hamna i två duelliknande scener som mest känns pinsamma att kolla. En karaktär gör till och med den gamla westernklassikern där man snurrar runt ett varv innan man faller till marken efter att man har blivit skjuten.

Och karaktärsgalleriet med tillhörande skådespelare. Herrejösses. Castles grannar som består av en tjock snubbe som sjunger opera när han lagar mat, en dyster fjant med piercings över hela käften och en stekhet servitris med massa elaka ex-pojkvänner i bagaget är tänkta att lätta upp stämningen, men gör bara filmen ännu sämre och ännu löjligare. Åh, så originellt och roligt att en matglad tjockis sjunger opera i köket. Nästan lika originellt och roligt som att piercingkillen är socialt handikappad. Eller att John Travoltas skurkkaraktär är en mesig gnällspik som inte har någonting att komma med på skurkfronten. Räckte inte Face/Off eller Broken Arrow som bevis på att Travolta inte kan spela skurk? Tydligen inte.

Thomas Jane är åtminstone lite bättre än genomsnittet i filmen även om han är misstänkt lik Christopher Lambert i vissa vinklar med sitt korpsvarta hår. Men han har ingenting mot Ray Stevenson som trots medverkan i den absolut sämsta Punisherfilmen (Punisher: War Zone) hittills gjorde karaktären sådär rå, skoningslös och maffig som man vant sig från serien. Jane känns mest bara castad för att fungera som ögongodis, tyvärr.

Som ren actionunderhållning och utan större krav på filmiska kvalitéer, så kan man uthärda The Punisher, men om man kräver bra skådespeleri, bra manus, bra regi och bra musik (det får man visserligen här också) bör man helst leta efter andra alternativ.

The Punisher från 2004 är trots sina många brister inte den sämsta av Punisherrullarna. Den är "bara" näst sämst, vilket egentligen inte säger särskilt mycket (då alla stinker) - mer än att den från 80-talet med Dolph Lundgren fortfarande står sig som den mest underhållande av dem alla.

Bilden:
Bildmässigt är det dessvärre inte heller särskilt imponerande. The Punisher är en film som utspelar sig mycket i mörka miljöer och där visar det sig tydligt att svärtan på sin höjd är medelmåttig, det är aningen för grådaskigt överlag för att kunna övertyga till fullo. Men skuggorna känns gedigna i alla fall.

Skärpan i de ljusare scenerna är dock betydligt bättre (speciellt i närbilder) och såväl hudtoner som andra färger har mjuka och levande framträdanden. Djupkänslan är väldigt ojämn med vissa scener som bjuder på ett mäktigt tredimensionellt djup medan andra bara känns platta och tråkiga. Bilden är kodad i MPEG-4 och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Här finns ett Dolby TrueHD 5.1-spår som i likhet med många andra action- och superhjältefilmer vräker på med högt ljud på actionscenerna och glömmer bort de lite lugnare partierna. I de mest intensiva eldstriderna och explosionerna får hela systemet jobba för fulla muggar med mastig bas och kraftiga surroundeffekter, men i de lugna ögonblicken som då dialog eller musik spelas, så känner man inte lika tillfredsställd. Det är aningen för lågt mixat och särskilt musiken känns tam, inte bara i de lugna ögonblicken utan även under actionscenerna då man överröstar musiken på tok för mycket.

Extramaterialet:
Ett kommentarspår med Jonathan Hensleigh som inte alls är särskilt intressant att lyssna på, även om han kommer med några bra iakttagelser och ger svar på några frågor som man drabbas av under titten. Här finns också en alternativ inledningsscen, ett par minidokumentärer, borttagna scener och en musikvideo. En helt okej samling med extramaterial även om ryggdunket blir lite väl jobbigt att uthärda med tanke på filmens låga kvalité.