The Rookie

Filmen:
Den sanna historien om den hårdkastande baseballpitchern Jim Morris är inget annat än makalös. Det är en typisk framgångssaga a'la Disney men i det här fallet grundar den sig på verkligheten. Efter en medelmåttig karriär i de lägre ligorna tvingade en trilskande axel honom att sluta i slutet på 80-talet. Tio år senare och lite lagom lönnfet försörjer han sig som naturvetenskapslärare och tränar på sin fritid det urusla baseballaget Big Lake Owls. Men hans kastarm är det inget fel på och efter att ha förlorat ett vad visar han upp sig för några rekryterare som är helt lyriska. Den 18:e september 1999 går drömmen i uppfyllelse, han får sin chans i högsta ligan.

I många fall när det står "Based on a true story" i förtexten visar det sig i efterhand att i princip ingenting i filmen är sant. Filmskaparna har tagit sig sjukt mycket friheter och kvar blir en osannolik sörja som skymfar ursprunget. The Rookie är ett undantag. Nästan alla scener har verklighetsförankring och ger den här filmen trovärdighet. Men två timmar är på tok för kort tid för att ge den här historien rättvisa, det går för fort fram helt enkelt. Att återge olika tidsepoker har Hollywood aldrig varit bra på. Att man inte åldras på 30 år är fantastiskt. Dennis Quaid gör en av sina bättre roller och har verkligen ansträngt sig. Men tyvärr överträffar verkligheten filmen med marginal.

Bilden:
Det börjar låta tjatigt men Disney har gjort det igen. Bilden i The Rookie är inget annat än spektakulär. HD-känslan är närvarande och det är knivskarpt ända ner till minsta hårstrå. The Rookie är även en färgglad upplevelse. Med en varm och livlig färgpalett som värmer i höstmörkret. Det enda jag har att anmärka på är några oskarpa scener men de är lätt glömda. Svärtan är även den riktigt bra. The Rookie levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1

Ljudet:
Disney har slängt med en hygglig okomprimerad PCM 5.1 ljudmix. Den är dynamisk och trevlig med mycket detaljer. Det låter verkligen som att du befinner dig mitt i händelsernas centrum och det ska surroundkanalerna ha tack för. De jobbar snyggt tillsammans med övriga högtalare. Dialogen är även den klar och tydlig samt välplacerad. Men allt är inte guld och gröna skogar. Basen får jobba på tok för lite och överlag är ljudet ganska mesigt. Det här är inte filmen du kommer ihåg för ljudet. Det är för den grymma historien och bilden.

Extramaterialet:
På extramaterialfronten kan jag börja med att nämna kommentatorsspåret med regissören John Lee Hancock och Dennis Quaid. Den är snarare en monolog av John och handlar mycket om hur de ville göra Jim Morris rättvisa. Den 22 minuter långa dokumentären "The Inspirational Story of Jim Morris" är den bästa jag sett på år och dar. Det är en personlig och sevärd biografi. Det finns sju borttagna scener också där regissören förklarar var och en, men de är rätt sega.