The Tourist

Filmen:
För fem år sedan dök en lovande regissör upp. Tysken med det supertyska namnet Florian Henckel von Donnersmarck överraskade oss alla med Stasi-dramat "De andras liv" som snodde åt sig en Oscarsstatyett för bästa utländska film. Men sen blev det tyst fram till 2010 då han tillsammans med de två Hollywood-hetingarna Angelina Jolie och Johnny Depp svängde ihop den här romantiska actionthrillern.

Filmen inleds med att den välklädda damen Elize (Angelina Jolie) får ett brev från älskaren Alexander som är på flykt från rättvisan samt en brutal gangster han lurat på pengar. Han ber henne sätta sig på ett tåg till Venedig, leta upp en man som liknar honom och få polisen i Venedig att tro att det är Alexander. Mannen som ofrivilligt dras in i en livsfarlig lek med en blodtörstig maffia och oresonliga poliser är Frank Bruno (Johnny Depp), mattelärare från Wisconsin.

Det låter som ett riktigt spännande upplägg, eller hur? Men längre än till inledningsscenen räcker inte förhoppningarna. Angelina Jolie kliver ut i Paris cafékvarter i aftonklänning där kameran fokuserar på rumpan, klackarna och de fluffiga läpparna. Inte på ett snyggt sätt utan mer som dålig mjukporr. Därefter dyker ett gäng poliser upp och drar ner nivån några snäpp till. Lägg till ett par överdrivet korkade ryska mafiosos och fåniga italienska poliser så har du ett recept på fiasko.

För att en romantisk action ska fungera måste det finnas någon form av personkemi. Men Angelina Jolie och Johnny Depp kunde lika gärna ha varit i olika världsdelar. Det finns ingen som helst laddning i mötena och dialogen mellan dem är pinsamt styltig och intetsägande. Angelina Jolie har aldrig varit en jättebegåvad skådespelerska och när hon nu enbart får agera ögongodis och trofé gör det inte saken bättre. Johnny Depp har det inte mycket lättare. Han ser lite vilsen och oengagerad ut.

Florian Henckel von Donnersmarck har försökt göra en snygg agentklassiker med fina miljöer, charmiga karaktärer och fina kläder. Men det blev inte riktigt så. Filmen känns tafatt med ett manus som smittats av trovärdighetsproblem och avsaknad av spänning. Den enda behållningen är staden Venedig. Det är en makalöst vacker plats som verkligen lockar till ett besök efter denna uppvisningen. Men det är allt. Angelina sa i en intervju att enda anledningen till att hon tog jobbet förutom pengarna var att inspelningen skulle gå snabbt på några dagar och ske uteslutande i Venedig. Det säger allt om ambitionsnivån med den här filmen. The Tourist är inte årets sämsta film men nära på. Florian Henckel von Donnersmarcks karriär har verkligen tagit ett stort kliv neråt och det skulle förvåna mig om han fick chansen igen.

Bilden:
Som film är The Tourist inget att ha. Men bilden gör den sevärd på ett annat sätt. Aldrig har Venedig sett så vackert ut på film. Det har fläskats på med oerhörd skärpa, fylliga färger och dynamik som framhäver den spännande staden på bästa möjliga sätt. Inte mycket har lämnats åt slumpen. Hudtonerna ser naturliga ut och bilden är ren och fin. Även svärtan bidrar med fina detaljer i mörka partier.
The Tourist levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
Även ljudet håller hög klass. Långa stunder är DTS-HD Master Audio-mixen återhållsam och timid med centrerad ljudbild. Men när det händer saker på duken vaknar surroundhögtalarna och baslådan till liv och gör att exempelvis eldstriderna låter häftiga. Men det är dialogen som tar störst plats och den låter klar och tydlig.

Extramaterialet:
Florian Henckel von Donnersmarck har inte gjort många rätt med filmen men snacka kan han. Kommentatorsspåret är intressant och det är roligt att höra honom berätta om filmen och får mig stundtals att tycka om filmen igen. En bisarr känsla på något vis. Resterande delen av extramaterialet består av korta klipp som mest får agera utfyllnad. Saker som kostymerna, bal-scenen och actionsekvenserna beskrivs på ett tråkigt sätt.