Jag var sju år gammal när jag såg The Toxic Avenger för första gången och minns hur slafsigt sjuk, geggigt smetig, ful, våldsam, värdelös och fullständigt underbar den var. Jag älskade den och julen därpå gav min snälla morfar mig den där ikoniska actionfiguren föreställande Troma Entertainments snorgröna hjälte, som jag lekte med tills armarna trillade av den. Troma skulle sen, de kommande åren, prägla delar av min uppväxt. Jag och två kompisar trillade in riktigt rejält på det där, dyrkade skräpfilmer såsom Sgt. Kabukiman samt Class of Nuke 'Em High och Troma, blev liksom vår grej. Under långa perioder var vi nog rätt säkra, i vår egen lilla bubbla, på att vi var de enda levande människorna på jorden som kommunicerade genom att häva ur oss godtyckliga Troma-referenser från vad som i mångt och mycket är världens sämsta B-filmer.
Hela grejen med att Toxic numer är kortväxt fungerar verkligen inget vidare.
Toxic Avenger (2023) är skriven och regisserad av Macon Blair, som bland annat låg bakom den mycket underskattade Hold the Dark (2018) samt Netflix-komedin Brothers med Josh Brolin och Peter Dinklage i huvudrollerna som omaka brorsor som slagit sig in på brottets bana. Det märks tidigt att Macon naturligtvis också, likt mig, växte upp med Tromas filmer och att han har en särskild relation till deras neongröna brottsbekämpare. Det märks att Macon skrivit filmen, regisserat och producerat den på egen hand för att roa sig själv snarare än att försöka göra någon eller några andra särskilt nöjda, och det är enligt mig alltid ett bättre recept på underhållning än den fokusgruppsbaserade styrelserum-orienterade filmunderhållning som regerar biografdukarna idag. The Toxic Avenger (2023) kostade dock närmare 1,8 miljarder kronor att slutföra medan originalfilmen kostade under fem miljoner kronor att göra, då. Miljarderna märks aldrig av i den nya på samma sätt som pengabristen ständigt märktes av i den gamla, och jag skulle så otroligt gärna vilja veta vad, utöver skådespelarlöner och lite grönt smink/latex) som kostade så mycket i produktionen av denna film.
Frodo gör en rolig roll som Fritz, den äckliga brorsan.
Storyn i sig är väldigt rättfram och simpel, som sig bör. Peter Dinklage gestaltar Winston Gooze som om dagarna agerar städare hos den multinationella läkemedelsgiganten Bi-Toxiphetamine Hydroxylate vars dumpande av kemiskt avfall förgiftar halva staden. En grupp nyfikna journalister gräver fram information rörande läkemedelsföretagets olagliga handhavande av giftiga ämnen och ämnar att sätta dit dem via en avslöjande artikel när den ondskefulla VD:n Bob Garbinger (Kevin Bacon) kliver in. Dödsmetallbandet Killer Nutz extraknäcker som hårdbarkade lönnmördare, slaktar en av journalisterna och skjuter den helt oskyldige, ej inblandade Winston (Dinklage) i huvudet och dumpar hans kropp i det kemiska avfall som förgiftat staden. Här föds Toxic Avenger eftersom cancer-metastaserna i Winstons skalle muterar med den giftiga gröna, radioaktiva geggan och när han vaknar till liv, ser han ut som han gör och är omedelbart redo för en ytterst slafsig hämndturné.
Att denna reboot kostade närmare 200 miljoner dollar att slutföra känns i det närmaste absurt.
Att Peter Dinklage (och Liusa Guerreiro) spelar Winston / Avenger är för min del obegripligt. Toxic Avenger är ju i originalfilmen precis som i serietidningen snarare över två meter lång och ultrastark, inte 130 cm kort och med armar kortare än en normallång gummisnodd. På frågan om varför man erbjudit Game of Thrones-stjärnan Dinklage huvudrollen och därmed förändrat hela karaktären i grunden har Macon Blair svarat att det handlar om inkludering, något som knappast förvånar efter de senaste årens casting-vansinne men samtidigt såklart inte rimmar på något annat än renodlat ultratrams. Dinklage är förvisso helt okej i den här filmen (för omväxlings skull) men att Avenger är kortväxt kommer aldrig riktigt fungera för mig och här i ligger det enskilt största problemet med hela den här filmen. Det syns i samtliga handgemäng att Dinklage/Guerreiro har problem med att röra sig under allt latex och smink, när han/hon med sin radioaktiva skurmopp slåss mot normallånga fiender blir det snabbt löjligt dåligt med tanke på att koreografin anpassats för den enorma längdskillnaden och hela grejen med att Toxic är en neongrön, urstark superbjässe med smält, muterat, gräsligt ansikte - går till stor del förlorat här.
Dödsmetallgruppen Killer Nutz dubblar som lönnmördare när skivkontraktet uteblir.
Det blir heller aldrig riktigt rolig, sådär Troma-tokigt, som det borde ha varit och som originalet är, oavsett om det var med flit eller inte. Kevin Bacon har bevisligen superroligt i rollen som skoningslös skurk men stora delar av sammandrabbningarna mellan Winston och Bobby känns bara som en sämre version av samma scener mellan Frank Darbo och Jacques (Kevin Bacon) ur James Gunns underbara B-rulle Super (fortfarande hans bästa film). The Toxic Avenger (2023) lyfter aldrig riktigt och mycket tror jag har med Dinklage och den castingen att göra. Han är verkligen helt fel här och de där ändringarna som gjorts i karaktären i sig, fungerar dessvärre inget vidare. Det finns charm och det finns gott om splatter, här - Men Toxic Avenger hade trots detta förtjänar bättre.