Vad får man om man mixar Helan och Halvan, James Bond och seriefiguren The Mask? Jo, det ska jag berätta. Man får The Tuxedo, och som huvudingrediens ingår även clownernas clown, Jackie Chan, i huvudrollen som Jimmy Tong.
Jimmy arbetar som privatchaufför i New York åt den rika miljonären Clark Devlin när hans liv helt plötsligt får en ny vändning. När Devlin, som också figurerar som spion åt regeringen, utsätts för ett attentat blir det av någon anledning givetvis Jimmy som får glida i sin chefs dyra smoking, fylld av välbehövliga prylar. Med smokingen på besitter han alltså plötsligt makalösa egenskaper och plötsligt är Jimmy Förloraren väck. Istället träder Jimmy Superhjälten fram och tillsammans med luttrade agenten och sexbomben Del Blaine (Jennifer Love Hewitt) blir det upp till honom själv att sätta stopp för de galna vetenskapsmän som hotar hela mänsklighetens fortlevnad.
De senaste åren har jag sett det mesta som Jackie Chan medverkat i. Oftast tack vare att filmtabbarna i eftertexterna alltid är roligare att se än själva filmerna. Så är också fallet i The Tuxedo, och eftersom det är meningen att den ska vara skojig och underhållande, misslyckas den också, då den, till största del, består av en och en halv timme ren tristess. Visst, det sparkas, svingas, ramlas och skjuts så det står härligare till, men det tillför knappast något då jag tio minuter efter filmens slut fortfarande undrar vad sjuttsingen den egentligen handlade om. Men, Jackie Chan är Jackie Chan och att vara snart femtio och så smidig är väl bara det ett plus i kanten.