The Village

I en amerikansk 1800-tals by bor några familjer som har valt bort allt vad stadsliv heter och istället söker avskildhet. I skogarna som omger byn lever skogsvarelser som man helst inte får lov att prata om och på inga villkor närma sig. Den outtalade vapenvilan mellan byborna och varelserna bryts när den orädde Lucius trotsar förbudet och beträder skogen, vedergällningen låter inte vänta på sig. Där är upptakten till Night Shyamalans fjärde film (jag tar mig friheten att bortse från de förhistoriska independent-produktionerna) som även är det mest vågade han har gett sig på hittills. Om hans tidigare filmer varit thrillers med subtila skräckinslag bör den här istället betraktas som en dramaskildring över vad som driver människor till extrema handlingar. Högklassigt skådespeleri, finfint foto i gula och röda färgskalor och tung illvarslande stämning är ledord som utmärker The Village även om man hade hoppats att filmens upplösning hade fått ta mer tid i anspråk. En sak kan man i alla fall vara säker på; att man inte kan vara säker på något när det gäller Night Shyamalan.

Casting-teamet har verkligen slitit för brödfödan, namn som Adrien Brody, Sigourney Weaver, William Hurt, Joaquin Phoenix hade livat upp vilken film som helst. Den mest livade av dem alla är dock Bryce Dallas Howard; en teaterskolad aktris som här i The Village formligen äger kameran i sin rolltolkning av den blinda Ivy som sitt synfel till trots är den enda i byn som är någorlunda klarsynt. Bryce Dallas Howards genombrott för osökt à la Harrysson tankarna till när Nicole Kidman slog igenom på 80-talet. Notabelt är även att Bryce Howard kommer ta över Kidmans roll som Grace i von Triers kommande Manderlay, fortsättning på 2003-års Dogville.
Precis som mästerregissören Peter Jackson har Shyamalan gjort det till en vana att själv ha en cameoroll i sina filmer. Den här gången är det läge att hålla utkik efter en vakt i filmens sista del om ni vill få en hastig skymt av den indienfödde regissören som har gjort det till sitt speciella signum att alltid ha ett ess i rockärmen att spela ut för att förbrylla publiken.