The Waterboy

Filmen:
Adam Sandler gillar att spela utvecklingsstörd/trögtänkt och tror nog att alla vi som tittar också gillar när han försöker locka fram skratt genom att prata lustigt och säga korkade saker som i hans karaktärs hjärna låter som något en Nobelprisvinnare skulle kunna säga. Majoriteten kanske uppskattar den formen av icke-existerande humor, men jag gör det definitivt inte. Jag hatar faktiskt när Sandler spelar den typ av roller som han under sin karriär gjort i både Little Nicky och The Waterboy.

Little Nicky är den värre av dem två, inget snack om saken, men The Waterboy är snudd på lika outhärdlig att ta sig igenom. Det är ett påstående som inte kommer att delas av många här på Gamereactor, det är jag mycket väl medveten om, men jag måste bara få lätta på mitt hjärta i ett försök att få ut avskyn mot den här plågsamt tråkiga komedin som endast lever på att några av birollsinnehavarna gör klockrena insatser (speciellt Blake Clark som svårförstådda "Farmer Fran") och att humorn stundtals går så långt över gränsen för vad som kan räknas som bra humor att det faktiskt blir så pass dåligt att det ändå underhåller på ett bisarrt sätt.

Men för det mesta är The Waterboy bara enerverande både karaktärsmässigt och innehållsmässigt. Sandler spelar huvudrollen som Bobby Boucher, en efterbliven kille som livnär sig på att fylla på vattenflaskorna hos det lokala footballlaget, han blir mobbad dagligdags av folk som skrattar åt hans sätt att prata och hur han är som person. Men en dag förändras tillvaron för Bobby, han tacklar till en av spelarna i laget och plötsligt öppnas ögonen för dem andra personerna i laget (och i synnerhet coachen spelad av Henry "Fonzie" Winkler): Bobby kan tacklas som ingen annan och visar sig vara ett enormt tillskott till laget.

Om man tycker att efterblivna människor som pratar konstigt och beter sig underligt (av förklarliga skäl, men ändå) är det roligaste som finns samtidigt som man uppskattar fysisk humor i form av folk som tacklas sönder och samman på det ena regelvidriga sättet efter det andra, så är The Waterboy rena guldgruvan. Men om man kräver lite mer än prutthumor, en plågsamt tråkig Kathy Bates, lama sexskämt, folk som slår sig och Adam Sandler när han är som allra sämst och allra mest påfrestande, så bör man söka sig efter andra alternativ.

Bättre komedier finns det nämligen gott om, även om nu vissa av birollerna underhåller och att den fysiska humorn ibland lockar fram ett och annat litet fniss. The Waterboy förblir en av Sandlers sämsta rullar.

Bilden:
The Waterboy ser inte alls ut att vara 11 år gammal när man kollar den på Blu-ray. Visst, en del detaljer kanske skulle ha kunnat vara aningen vassare i sin upplösning och skärpan lever sitt eget liv genom att pendla mellan att kännas för mjuk i vissa scener och alldeles utmärkt i andra, men färgmässigt och för det mesta även skärpemässigt är det hela en riktigt angenäm upplevelse. Färgerna lyser som starkast i scenerna där footballaget medverkar och deras tröjor med inslag av orange och blått får ett härligt liv med varma och ljuvliga toner samtidigt som även svärtan känns gedigen. Hudtonerna känns naturliga och även om ett visst brus förekommer, så är bilden överlag bra.

Bilden är kodad i VC-1 och formatet är 1.85:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som inte imponerar särskilt mycket. Dialogerna hörs visserligen klart och tydligt, men när det kommer till surrounden känns det ofta väldigt platt och livlöst utan någon som helst tyngd i ljudeffekterna. Detaljarbetet i ljudet håller sig på en ganska acceptabel nivå, men det är bara i slutet av filmen när man bevittnar den sista matchen som detaljerna verkligen vaknar till liv och skapar en någorlunda levande och dynamisk ljudupplevelse. I övrigt känns det lite som DVD-klass, om än marginellt bättre.

Extramaterialet:
Inte något extramaterial så långt ögat kan nå, tyvärr.