The Words

Filmen:
Clayton Hammond är en framgångsrik författare som i filmens inledning högläser ur sin bok "The Words" på ett seminarium. Boken handlar om den unga, ambitiösa författaren Rory Jensen som strävar efter att bli publicerad, men tenderar att misslyckas gång på gång. En dag snubblar han, som av en händelse, över ett fängslande gammalt bokmanus med anonym upphovsman.

Rory gör vad de flesta av oss skulle gjort i hans skor - sätter sin kråka på mästermanuset och skickar in det till ett förlag. Boken blir givetvis en succé. Rory Jensen blir världskändis och hyllas av den litterära kritikereliten. Dessvärre kommer samvetskvalet snart krypandes, och det blir knappast bättre den dagen då han plötsligt står öga mot öga med en skrumpen liten stofil som säger sig vara den rättmätiga upphovsmannen till bästsäljaren.

The Words handlar alltså om en författare som skrivit en bok om en författare som skrivit en bok som egentligen skrivits av en annan författare. Glasklart!

Regissörsduon Klugman-Sternthal imponerar i debuten. Berättelsen om kvacksalvaren Rory Jensen är presenteras på ett följsamt och tjusigt vis, utan att någon gång bli svårsmält eller komplicerad för den delen. Dessvärre leder nybörjarnas försiktighet också till att storyn blir så förutsägbar att de flesta normalbegåvade individer inom primatsläktet kan säkerligen räkna ut vart det hela ska sluta långt innan eftertexterna rullar (möjligtvis undantaget dom där näsaporna, som ärlig talat inte ser jättesmarta ut).

Bradley Cooper gör sig bra i rollen som författare och lever ut hela sitt känslomässiga register med bravur. Dennis Quaid kör stenhårt på sin karaktäristiskt dryg-sviniga approach, och antingen spelar han väldigt bra, eller så är han helt enkelt bara dryg-svinig av naturen. Överlag, en välspelad produktion med en intressant story, som tyvärr inte lyckas spela så hårt på dom känslomässiga strängarna som man kanske hade hoppats och placerar sig därmed bland medelmåttorna.

Det ironiska med hela grejen är att Klugman och Sternthal nu anklagas för att ha gjort som Rory Jensen. Schweizaren Martin Suter skrev nämligen en roman om en författare som skriver en bok, som egentligen skrivits av någon annan redan för tio år sedan. Boken blev dessutom film i Bratwursten och de monotona synt-rytmernas hemland - Tyskland, redan 2009. Klugman och Sternthal förnekar dock all kännedom om schweizarens bok och der deutsche film.

Bilden:
The Words kommer på en Blu-ray med en skaplig bildkvalité, men utan att briljera. Kontrasten och färgpaletten gör filmupplevelsen behaglig med en naturlig framtoning. Skärpan är bra, men inte knivskarp. På sina håll får vi också stifta bekantskap brus och en ovälkommen gråton i de mörkaste partierna. I det stora hela, en godkänd bildupplevelse som dessvärre lämnar lite i övrigt att önska. Formatet är 1.85:1.

Ljudet:
Ljudspåret presenteras av en DTS-HD Master Audio-mix som är ändamålsenligt välbalanserad med en tydlig fokus på dialogen. Surrondkanalerna nyttjas när tillfälle ges men bjuder mestadels på miljöljud. I övrigt är The Words en tämligen framtung historia som utmärker sig med sin klarhet i dialogen och framförallt, med snyggt integrerad drama-typisk musik av fin-piano-plingaren Marcelo Zarvos.

Extramaterialet:
Inget.