Them

Ibland (läs; nästan alltid) känns det som om karaktärerna i skräckfilmer tigger om det. De skippar att tända ljus, går ensamma fast de vet att galningar/monster lurar i faggorna och i vissa fall, som i Them, tar de dumma beslut genom att bo i stora, ödsliga hus mitt i Draculas hemtrakter i Rumänien. Därför är det ju föga förvånande att det unga paret Clementine och Lucas får besök av någonting ondskefullt mitt i natten. "Dem" har kommit för att göra parets liv till ett helvete. Dörrarna slås igen, fönsterluckorna likaså och mitt i denna terror finns det unga paret, inlåsta och oförmögna att ta sig ut ur huset som nu blivit deras fängelse.

Them ursäktar sig inte utan sätter direkt igång på den högsta skrämselväxeln. Målet är solklart, tittarna ska bli skrämda till vettet. Ingen pardon, ingen nåd, alla ska bli sömnlösa under en längre tid framöver - och banne mig om dem inte lyckas med det. Them är konstant skitläskig och sliter sönder ens nerver med till synes enkla medel. Regissörerna David Moreau och Xavier Palud använder sig mycket effektivt av skuggor, tystnad och ljudeffekter som med rätta hemmabioutrustningen skapar kraftigt obehag från alla håll och kanter. Det är storartat filmskapande.

Detsamma gäller skådespeleriet. Storartat alltså. Olivia Bonamy och Michaël Cohen är båda klockrena i huvudrollerna och gör tillsammans med det dokumentärliknande kameraarbetet Them till en skräckfilm som känns både skrämmande och realistisk på samma gång. Musik används i små doser, men när det väl används görs det med stor finess.

Vad finns det då att tillägga som gör att betyget är 8 och inte 10? Längden framförallt. Them är bara 74 minuter lång och det känns förstås väldigt snålt när det nu rör sig om en så pass välgjord och spännande film. Man hade gott och väl kunnat lägga på en 10-15 minuter utan att för den skull tappa i intensitet, då hade man också kunnat fila till slutet lite och inte få det att kännas så ihopstressat som det gör nu. Det är väl främst det som gör att Them inte känns som en 10-poängare, ja, det och att man ibland använder sig av lite billiga hoppa till-effekter då. Men det är en en petitess sammanhanget.

Kontentan av det hela är ändå att jag är grymt imponerad över Them. Det här är en av senare års bästa skräckfilmer och tillika en vansinnigt skrämmande film som gör sig bäst i ett nedsläckt rum med volymen uppskruvad på vräkningsframkallande höga nivåer. Blir du inte rädd då, så gör du nog klokast i att omgående pausa filmen och undersöka ifall din puls verkligen slår.

DVD:n från Noble är en ganska medioker sak, bilden är i och för sig svår att bedöma då filmskaparna gett filmen ett ganska grynigt utseende, men det känns ändå som att man skulle kunnat pressa fram lite bättre kvalité. Ljudet är dock en annan historia, här snackar vi toppklass och något som alla med hemmabio kommer att njuta av. Bra med bastryck och surroundeffekterna är himmelska. Extramaterialet är inte mycket att jubla över, en kort liten featurette som i ärlighetens namn inte säger så mycket.