
Filmen:
Jonathan Troppers bok "Sju jävligt långa dagar" står sig som en av de bästa böckerna jag läst i hela mitt liv. En underhållande, gripande och suveränt berättad historia om en dysfunktionell familj som försöker lappa ihop sina relationer när en familjekris för dem samman.
Nu har den blivit film och i händerna på Shawn Levy, som vanligtvis mest sysslar med barnvänliga tramskomedier som Natt på Museet, lyckas filmatiseringen överraskande nog behålla det mesta som gjorde boken så fenomenalt superkunglig. Det är en dialogdriven berättelse inte helt olik Lawrence Kasdans underbara The Big Chill från 1983 där ett gäng trasiga människor efter många år på vift träffas igen.
Jason Bateman spelar huvudrollen och visar att hans fina skådespeleri i Disconnect inte var någon lyckoträff, utan fortsätter visa upp en ljuvlig bredd där hans underbara komiska tajming samspelar perfekt med en stilla sorgsenhet som gör det omöjligt att inte lida med honom under filmens gång. Tina Fey och Corey Stoll är bra i starka biroller som Batemans syskon, medan Timothy Olyphant stjäl många scener i rollen som hjärnskadad barndomskärlek till Feys karaktär. Allt är dock inte frid och fröjd på skådespelarfronten. Girls-stjärnan Adam Driver överspelar mest i sin gapiga roll som familjens minsting och levande plastdockan Jane Fonda fortsätter visa att hon även efter snart 60 år i branschen står sig som en av tidernas mest menlösa skådespelerskor.
Den stora överraskningen med This Is Where I Leave You är såklart att Levy, som inte direkt är känd för sitt fina filmskapande, med ganska små medel lyckas skapa någonting så vuxet och förhållandevis mörkt som Troppers berättelse ändå är. Men det finns också utrymme för en hel del hjärtvärmande sekvenser. Som när Bateman och Rose Byrne vilar sig på skridskoisen till tonerna av Cindy Lauper. Eller då Fey pratar med barndomskärleken spelad av Olyphant i filmens kanske allra finaste scen. Levys regiinsats är klanderfri och tillsammans med Troppers fina manusarbete av hans egen bokförlaga, så levererar This Is Where I Leave You en stark filmupplevelse fylld av skratt, sorg och suveräna skådespelarinsatser (även om Fonda och Driver drar ner helheten en aning).
Den når aldrig riktigt upp till samma skyhöga nivåer som boken, en del dialoger hade definitivt mått bra av att slipas för att låta bättre i talform än i bokform, men på det stora hela är det en riktigt trevlig filmupplevelse som håller intresset uppe från första till stund.
Bilden:
En ganska alldaglig bild som varken imponerar särskilt mycket eller gör en särskilt besviken, utan fyller sin funktion med en klart duglig skärpa, hyfsat välbalanserade färger och en svärta som trots en viss grådaskighet håller sig på acceptabla nivåer.
Bilden har formatet 2.40:1.
Ljudet:
Samma sak här. This Is Where I Leave You är givetvis ingen film du slår på när det är dags att pröva vad högtalarna därhemma går för. Det är en dialogdriven och rätt stillsam film vars ljudmix mestadels håller till i de främre högtalarna där den gör sitt jobb utan att glänsa. Dialogerna är lätta att urskilja, musiken lagom kraftfull och helheten blir klart godkänt, men inte mer än så.
Extramaterialet:
Här finns lite bortklippta/förlängda scener samt ett par bloopers.