True Blood: Säsong 2

Välkommen tillbaka till Bon Temps. Mysteriernas, sydstatssensualiteten och de nattsvarta hemligheternas hemort!

För att förstå True Blood-seriens popularitet behöver man antagligen sätta det i en kontext. Och kontexten är självklart den vampyrfrossa som har vält in över västvärlden där givetvis Twilight (och ja, Robert Pattinson besitter en skönhet som är få män förunnad) är omistlig vad anbelangar framgång och uppmärksamhet. Kvalitetsmässigt är det förstås en helt annan femma. Ska man jämföra rena TV-serier så föredrar jag True Blood framför Vampire Diaries, det är ju riktad till en lite annan målgrupp förvisso.

Här i säsong 2 är Sookie är fortfarande seriens huvudperson och hennes förhållande med Bill tar nya vändningar och svängningar. Extra plus för några riktigt välgjorda sexscener där för att vara en TV-produktion. Sedan så är vår egen Skarsgård fortfarande skrämmande perfekt som Eric, den här säsongen fördjupar han sitt spel och karaktär ytterligare och har några riktigt sköna oneliners. Annars består säsong 2 av några handlingsmässiga huvudspår där en kretsar kring Fellowship of the Sun och försvinnandet av vampyren Godric där serien förflyttar oss till Dallas. Det andra spåret kretsar kring Maryann, en mystisk kvinna som plötsligt dyker upp och som verkar ha ett förflutet med Sam.

Säsong 2 av True blood innehåller alla de element som gjorde första säsongen till en succésaga för HBO. Makabert våld, hysterisk komik och ett i grund och botten väldigt intressant tankesätt kring vampyrsamhällets uppbyggnad och hierarki. Sedan hjälper det självklart till att det är välspelat och snyggt rakt igenom. Jag ser självklart fram emot tredje säsongen och tänker mig att det är dags att börja runda av serien lite lätt efter fjärde innan den fastnar i de faror som alltid infinner sig efter några riktigt bra säsonger. Och det är väl lika bra att säga det; i en värld av tonårsvampyrer så är det rätt skönt med något som riktar sig till 20+.

Utgåvan är riktigt, riktigt bra och bjuder förutom en del kringmaterial på hela sju kommentarspår med bland annat vår egen Skarsgård.