Tucker & Dale vs Evil

Filmen:
Har du tänkt på att det nästan alltid finns några läbbiga och allmänt otäcka bondlurkar i skräckfilmer från framförallt 80-talet? Tandlösa med stripigt hår och skäggiga ansikten. Obehagliga som bara den. Men tänk så är de egentligen jättetrevliga och inte alls så otäcka som de verkar? I Tucker & Dale vs Evil där huvudpersonerna är just bondlurkar som blir misstagna för galna mördare av ett gäng korkade ungdomar handlar mycket om fördomar och hur farligt det kan vara att döma hunden efter håret.

Tucker och Dale är två harmlösa sopor som nyligen köpt sig en sommarstuga mitt ute i vildmarken. En kväll när de är ute och fiskar räddar de livet på en ung tjej som håller på att drunkna. De tar med henne till deras stuga för omplåstring, vilket leder till att tjejens kompisar tror att de kidnappat henne eftersom bondlurkar alltid är galna mördare som inte för någonting gott med sig. Strax därefter börjar folk dö som flugor när ungdomarna försöker "rädda" sin kompis från stugan, medan Tucker och Dale tror att ungdomarna ingår i någon underlig självmordspakt.

Det är ingen idé att gå djupare in på handlingen i Tucker & Dale vs Evil. Det är roligare om ni själva upplever den och tar del av de minst sagt överraskande händelserna ute i skogen. Man skojar till det med gamla skräckfilmsstereotyper och snålar inte på blodet. Det är brutalt, tramsigt och till och från riktigt, riktigt skoj. Dessvärre dras man med några hopplöst usla skådespelare bland ungdomsgänget som förstör mycket av upplevelsen. Det finns inget som är värre för humor än folk som anstränger sig FÖR mycket för att vara roliga. I Tucker & Dale vs Evil finns det på tok för många skådisar som gör just detta, vilket gör att många av filmens scener känns som ett dassigt hobbyprojekt där ingen riktigt vågat ge kritik till skådespelarna eftersom man inte vill såra en kompis när han/hon försöker.

Men rutinerade Alan Tudyk och Tyler Labine som spelar filmens huvudpersoner räddar som tur är mycket med sin charm och sitt fina samspel. De bär filmen på sina axlar i många av scenerna och är det i särklass största skälet till att filmen åtminstone bitvis får en att gapskratta. Regissören/manusförfattaren Eli Craig är fortfarande orutinerad som filmskapare och det märks i hans många konstiga val där han lägger fokus på helt fel saker som förstör flytet i humorn och drar ut filmen onödigt mycket.

Tucker & Dale vs Evil har några genuint tokroliga scener och en skön duo i form av Tudyk och Labine, men i övrigt är det en ganska medelmåttig skräckkomedi som inte lämnar några bestående intryck.

Bilden:
Dessvärre något av en besvikelse. Transfern i Tucker & Dale vs Evil påminner mer om en något bättre DVD-film än en renodlad Blu-ray. Det är blödande färger, dålig fokus och en blåaktig svärta som känns riktigt, riktigt svag. Men i några av scenerna utomhus, i dagsljus, lyckas man vakna till och bjuda på något som påminner om högupplöst bild med fylliga färger och klart godkända findetaljer.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Högt och bullrigt. Det är två ord som på ett bra sätt beskriver det här DTS-HD Master Audio 5.1-spåret. I äkta skräckfilmsanda vräker man på med volym utan att begripa att högt inte alltid är en synonym till bra. Det bjuds på skrapigt och ofokuserat ljud som bara till och från levererar någon precision överhuvudtaget. Dialogerna låter dock helt okej.

Extramaterialet:
Ingenting.