Twisters

Jag misstänker att jag inte är den enda här som hyser en viss förkärlek till katastroffilmen Twister från 1996, för som liten parvel fanns det inget häftigare än just tornados (det, och dinosaurier). Som äldre uppskattar jag bristen på manus, den stjärntäta castingen och den där utsökta ostigheten från 90-talets blockbuster-era. Twister är och förblir en härligt skräpig "guilty pleasure" med massor av charm och töntiga repliker. Det är en minnesvärd film, om något.

Detsamma kan väl inte sägas om Twisters, en uppföljare som ingen riktigt bad om men som ändå skrapades upp från nostalgitunnans botten 28 år senare. Uppföljaren är tänkt att stå på egna ben, men mycket är åtminstone sig likt sett till strukturen och föregångarens anda. Den här gången följer vi en ung stormjägare kallad Kate Cooper (Daisy-Edgar Jones), som efter en traumatiserande tornadoupplevelse möter sin rädsla i vitögat när en entreprenör bjuder in henne till fältet igen för att 3D-skanna de vedervärdiga virvelstormarna i Oklahoma. Men vad vore en Twister-film utan en bunt tornadoälskande hillbillies? Möt cyklonclownerna Tornado Wranglers som är ledda av Youtube-profilen Tyler Owens (Glen Powell), en hunkig cowboy-meteorolog som snabbt hamnar i Kates radar när konkurrensen - och kemin - mellan dem stärks.

Kärlek börjar med bråk, så vi vet ju vad spänningen mellan "big city"-flickan och cowboyknutten kommer att leda till. Daisy-Edgar Jones är ingen Helen Hunter och Glen Powell är synnerligen ingen Bill Paxton, men det hela är tillräckligt sött och lättsamt för att man ska bry sig om karaktärerna medan tornadon sliter småstäder i stycken. Den titulära huvudattraktionen kommer inte att svika tornadofans, ska det i alla fall sägas. Det är fortfarande, efter alla dessa år, otroligt roande att se orkaner våldsamt sluka upp allt och alla i sin väg. Förödelsen är väldigt old school sett till katastroffilmstandard, vilket säkert lär tillfredställa Twister-fansen därute - samt få meteorologer världen över att unisont slita sitt hår till filmens flyktiga vetenskap och ojämna realism.

Jag gillar Kates stormiga karaktärsresa, men utöver det finns det inte mycket som överraskar i denna film. Även om det denna gång finns mer av en konstruerad berättelse till skillnad från sin föregångare är det inte så att man kommer att lägga den oförargliga storyn på minnet tack vare sin uträknande förutsägbarhet. Man ser ju dock inte Twisters för twisterna (förlåt), för här finns det gott stormig förödelse och terrortromber för alla katastroffilmälskare - minus den minnesvärda ostigheten från originalet.