Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
V för Vendetta

V för Vendetta

Revolt, frihet och en och annan actionscen när Matrix-bröderna äntligen är tillbaka med ett livstecken. Anna glömmer aldrig den femte november

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Det våras för den politiska filmen. München, Good Night, and Good Luck och Syriana är bara en handfull aktuella exempel på filmer med en politisk agenda betydligt mer ambitiös än Michael Moores skjutjärnsjournalistik. Samtidigt vet vi sedan tidigare att filmatiseringar av serietidningar och grafiska noveller har en förökningsfrekvens i kanintempo. Slår man ihop ovanstående två fenomen får man V för Vendetta, en adaption baserad på seriegurun Alan Moores dystopi om hur statlig iscensatt paranoia och rädsla vilseleder folket att tro att de behöver bli beskyddade när det som egentligen behövs är frigörelse.

HQ

I ett framtida totalitärt Storbritannien har statskontrollen oinskränkt makt över medborgarna och varje skoknytning övervakas av kameror och avlyssningsapparatur. En maskerad frihetskämpe med det lakoniska tilltalsnamnet "V" (Hugo Weaving) inleder en enmansrevolt och får snart sällskap av den unga kvinnan Evey (Natalie Portman) i sina planer att störta den korrupta regeringen.

James McTeigues debutfilm, med manusassistans av Wachowski-bröderna, är inte bara en frisk fläkt i en sedan lång tid tillbaka överbefolkad och urholkad actiondomän. Stundtals blåser det rena gåshudsvindar när han har modet att avstå från snitsiga oneliners till förmån för väl valda Shakespeare-citat. Eller låter den kvinnliga hjältinnan ha rakat huvud istället för en Grand Canyon-djup urringning. Och skippar skjutvapen och istället utrustar "V" med knivar för tillverkning av en och annan mänsklig nåldyna. En del scener avslöjar dessutom att McTeigue sett kultförklarade 70-talsfilmer som Apocalypse Now och Clockwork Orange och förstått hur effektivt det kan vara att rama in våldsscener med klassisk musik. Och halle-jävla-luja vad läcker scenen med dominobrickorna är. Var har den varit hela mitt liv?

Titt som tätt får jag frågan om jag någonsin i efterhand ångrar ett betyg jag gett. I just detta fallet hade jag svårartad och plågsam beslutsångest. Som om att det vore ett val mellan pest och kolera eller rysk roulette jag sysslade med. Först satte jag en 9:a, men av någon anledning ville jag strax innan tidningsdeadline ändra en detalj i recensionen och samtidigt som jag gjorde det sänkte jag betyget till en 8:a. Sedan gick tidningen till tryck, och jo, jag ångrar mig nog. Och om taglinen "Worth dying for. Worth killing for. Worth going to hell for" inte redan hade varit upptagen hade den suttit klockrent på V för Vendetta.

Så hur står det då till med likheterna mellan serien och filmen? Som alltid bedyrar filmskaparna att man naturligtvis varit trogen serieförlagan, det hör liksom till att hävda det för att inte skrämma bort de allra mest ortodoxa serieanhängarna. Borta är dock de allra tydligaste kopplingarna till nazitiden, de anarkistiska brandtalen och till skillnad från serien så är inte Evey prostituerad i filmens inledning utan på väg till ett möte. Onekligen en viss skillnad. Men siktar man mot stjärnorna når man ofta minst till trädtopparna så trots det känns filmatiseringen som det mest subversiva och medryckande som Hollywood spottat ur sig på många år. Och 1984-författaren George Orwells ande svävar antagligen omkring och ler belåtet åt det dagsaktuella innehållet. V för Väldigt bra.

Detta är en annons:
V för Vendetta
V för Vendetta
V för Vendetta
V för Vendetta
Detta är en annons:
V för Vendetta
V för Vendetta
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

V för Vendetta

V för Vendetta

FILMRECENSION. Skrivet av Anna Eklund

Revolt, frihet och en och annan actionscen när Matrix-bröderna äntligen är tillbaka med ett livstecken. Anna glömmer aldrig den femte november



Loading next content