Waitress

Det finns vissa filmer som får mig att dregla. Och då menar jag inte de filmer där Jake Gyllenhaal och Jonathan Rhys Meyers är med... Nej, jag menar filmer där mat/godis är i centrum och ser så där sjukt grymt gott ut. Typ Kalle och Chokladfabriken, Råttatouille, Stekta gröna tomater och så nu senast Waitress.

Det gastronomiska inslaget i Waitress är pajer i hundratals olika varianter och former. Kvinnan som lagar dem heter Jenna och jobbar på ett litet oansenligt fik i en småstad och är tillsammans med en ännu mer oansenlig man. Inte är han speciellt snäll mot henne heller, så när hon upptäcker att hon är på smällen så börjar hon klura ur hon kan lämna honom. Men utan dineros eller någon att vända sig till ser framtidsutsikterna inte speciellt bra ut. Till dess att en pajtävling dyker upp med en rejält tilltagen prissumma till vinnaren...

Waitress är en independent-film som rönt en del uppmärksamhet. Dels för att den fått bra kritik, men kanske framförallt för att den kvinnliga regissören, Adrienne Shelly, blev mördad. Oerhört tragiskt givetvis. Hon hann hur som helst göra klart The Waitress även om hon missade efterspelet och aldrig fick se hur väl filmen mottogs på Sundance-festivalen. Hur som helst så brukar jag vara förtjust i den här typen av indie-rullar och visst finns det förtjänster. Sättet som man använder pajbakning som en metafor och skildrar en persons sista möjlighet till lycka är oerhört träffande och vacker.

Däremot fungerar humoraspekterna i filmen sämre och en del skämt och situationer känns forcerade. Man hade mycket väl kunnat satsa på en renodlad dramafilm istället för dramakomedi. Och kameraarbetet lämnade en del övrigt att önska där jag till och med tyckte mig skymta en del nybörjarmisstag. Dessutom ställer jag mig lite skeptisk till hela mor-dotter-grejen och att kvinnan formar en relation med ett nyfött barn på det sättet per automatik. Men jag är väl bara osentimentalt lagd...

Nåväl, Waitress är hur som helst en välspelad film med ett finurligt manus och livsnära karaktärer så känner man att det är något man brukar falla för kan man mycket väl ge den en chans.