Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
War of the Planet of the Apes

War of the Planet of the Apes

Håriga primater och desperata militärer kämpar för sin överlevnad i en strålande Bluray-film

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Filmen:
Jag har alltid uppskattat tematiken i dessa actionpackade apfilmer, som till skillnad från många andra blockbusterfilmer tar sig tiden att utforska sina kärnpunkter; samlevnadsfrågorna och de etiska dilemman som uppstod hos både apor och människor var alltid viktigare än pampiga actionscener och explosioner som uppstod (som det ändå finns gott om) och trots "War" i titeln handlar den tredje delen mer om apledaren Ceasars inre konflikter än om de fullskaliga krigen mellan människor och primater - här handlar det snarare om den hårfina gränsen mellan det djuriska och det mänskliga, samt vad ledarskap faktiskt innebär i hopplösa krigssituationer som ofta medför stora förluster.

HQ

I det ena lägret ser vi en råbarkad överste som spelas av Woody Harrelson, som efter en skrämmande insikt om människosläktets låga odds är fast besluten att göra allt för att skydda sig mot intelligenta apor och för att rädda mänskligheten från att utrotas, hur kränkande och hänsynslöst metoderna än må vara. I det andra lägret ser vi Ceasar som spelas av en utmärkt Andy Serkis och som mest av allt vill ha fred med människorna. Ceasar vill ta avstånd från det krig som diktatorprimaten Koba startade i föregångaren, men hur mycket han än vill glömma Kobas våldsfilosofi kan han inte rå för den ilska som bubblar upp när Harrelsons general trappar upp konflikten. Kobas hat förföljer nämligen honom och riskerar att konsumera honom eller värre; att han vill konsumeras i hatet för att det gör hans världsbild så mycket enklare, så mycket mer inbjudande än att bara sitta och se på när hans folk slaktas.

Serkis, som tar täten i en spännande hämndresa, är så fenomenal att det fullkomligt dryper av mänsklighet om hans djuriska ursinne, vars ögon säger mer än tusen ord och vars ömtåliga prestation driver hela filmen till sitt må på egen handl. När jag ser Ceasar ser jag inte en datoranimerad figur med renderade hårstrån; jag ser en rakryggad karaktär med ett brinnande begär att hämnas och att ställa allt till rätta på sitt eget vis, med eller utan sina vänners stöd, vilket ger filmen en stark närvaro och engagerande brännpunkt. Desto bättre blir det när Ceasar väl möter överstenoch hans blodtörstiga armé, som oturligt nog har tagit Ceasars apor förslavats och tvingats svälta i ett tyranniskt arbetsläger. Ceasars ledarskap ställs alltså mot sin spets mitt i hans bubblande raseri och tvingas tänka om sina hämndplaner. Är det rättvisa eller styrka Ceasar måste sträva efter för att rädda apsläktet från överstens skräckvälde?

War of the Planet of the Apes
Kriget når aldrig dessa Sagan om Ringen-proportioner, men det behöver det inte heller

Enda gången jag känner att filmen tappar fokus är mot filmens slutskede, där de fängslade aporna smider flyktplaner från arbetslägret och flyttar fokus från Ceasars hat till en mer lättsam och mer humoristisk Alcatraz-flykt. Det känns också lite mer förutsägbart emellanåt och medan det är helt förståeligt att man vill ge lite mer utrymme till de andra betydande birollsfigurerna (där en av filmens bästa nytillskott är en neurotisk schimpans spelad av Steve Zahn), känns det ibland som att man tittar på en annan typ av film och för tankarna lite till Toy Story 3-flykten. Men samtidigt är det också behövligt att inte vältra sig i enbart Ceasars förbittring för balansens skull och faktiskt visa att en ledare inte styr och ställer på egen hand; stödet som han får visar på det ledarskap Ceasar eftersträvar, men som han känner inte är kapabel att uppnå så länge han ruggar på sitt tillfälliga människohat.

Detta är en annons:

I slutändan landar filmen ändå där den ska när Ceasar tvingas betala ett mycket högt pris för att rädda sitt folk och filmen knyter ihop säcken så snyggt att jag inte riktigt kan tänka mig en regelrätt uppföljare efter denna välgjorda final, även om jag gärna ser mer av apornas påbörjade civilisation. Denna prequel-trilogi, och i synnerhet denna känsloladdade final, gjorde ett gediget jobb med att expandera originalförlagans finurliga mytologi med respekt och hjärta, vilket är något som inte kan sägas om majoriteten av de reboots och prequels vi har fått ta del av under de senaste åren och i slutändan är jag tacksam över att denna film markerade slutet på en mer personlig resa.

Bilden:
Filmen bjuder på en fenomenal bild med ljuv svärta och krispig skärpa, där exempelvis nattsekvensen under vattenfallet bländar tittaren med sinnesjukt vackra detaljer. Frusna miljöer har en också fin kylig ton, medan soligare miljöer har en härligt varm ton. Ceasars digitala apor har dessutom aldrig sett så bra ut som nu, där Bluray-utgåvan levererar en förträfflig bild av referensklass.

Filmen har bildformatet 2.40:1

Ljudet:
Precis som bilden, bjuder Bluray-utgåvan på förstklassigt ljud med ett härligt djup och inlevelsefulla miljöskildringar. Skottlossningar, apskräll och djungeltrummor känns härligt dånande, det fullkomligt darrar om lavinerna och bombfallen och dialoger låter oerhört skarpa mitt i alla bombastiska striderna. Filmens starka DTS 5.1 HD MA-spår levererar, helt enkelt.

Detta är en annons:

Extramaterialet:
Bonusmaterialet består mest av kommentarspår från regissören Matt Reeves, bortklippta scener (med tillhörande kommentarspår), en mini-dokumentär kallad Apes: The Meaning of it all och annat smått & gott.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Andy Serkis skiner i en personlig och ödesmättad avslutning på aptrilogin
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content