Svenska
Gamereactor
artiklar
Assassin's Creed Origins

Watch Dogs 2 vs Assassin's Creed Origins

Ubisoft har på sistone dundrat ut både färggrant, högteknologiskt aktivisthackande och en uråldrig, anrik historia om hur en order blev till. Men bortsett från olika teman, vilken lyser starkast?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Under fjolåret fick vi möjlighet att stifta bekantskap med Marcus. Yngre, kaxigare och beväpnad med både ett halare munläder och mindre negativ uppsyn på livet än sin föregångare, for han fram genom ett hyperupkopplat San Francisco. Ubisoft hade under utvecklingen av uppföljaren till Watch Dogs, Watch Dogs 2, lyssnat till kritiken som fanns mot det första spelet, och levererat en mer avslappnad historia. Istället för en dyster och egoistisk huvudperson driven av upprättelsebegär, fick vi Marcus och hans gäng haxxar-tivister.

Lite drygt ett år senare landade det som avslutade Assassin's Creed-seriens två år långa uppehåll, Assassin's Creed Origins. Borta var London. Borta var Karibien. Borta var Amerika och borta var Italien! Nu skulle man gå tillbaks till början. Tillbaka till starten på det som blivit lönnmördarordern vi alla känner så väl idag. Tillbaka till Egypten. Där sprang vi på (och sedermera med) lönnmördaren Bayek of Siwa, som i rollen som beskyddare av hemstaden Siwa (därav namnet), ränner runt i sandaler och surfar nedför pyramiderna för att imponera på förbipasserande. Men på samma sätt som Watch Dogs 2 var lite av en omstart för serien, var också Assassin's Creed Orgins en omarbetning som heter duga. Bland annat omgjord spelmekanik och inslag av rollspel stod på menyn. Och frågan är nu - vilken av dessa lyser starkast?

[1] Story
Watch Dogs handlar om hur tekniken vi idag tar förgivet och låter styra majoriteten av våra kugghjul, kan användas mot oss. Medan ettan kretsade stenhårt kring hur det allsmäktiga, ständigt närvarande, ögat hade kastat en matta med 1984-motiv över invånarnas vardag, handlar tvåan om hur Marcus och hans gäng använder tekniken för att avslöja fula fiskar och tävla om vem som kan dra mest hacker-lingo. Storyn känns helt klart fräschare än Aidens blodstänkta elektronikvendetta, men är inte utan sina klichéer eller överspel.

Assassin's Creed Origins
Detta är en annons:

Assassin's Creed Origins är raka motsatsen till högteknologiskt Red Bull-tugg, då det tilldrar sig i forna Egypten och låter oss gnugga armbågar med både Kleopatra och Pompey. Historien som berättas bland kameler och sandstormar må vara rätt klassisk, då den handlar om det onda mot det goda, och samlingen av likasinnade för att slå tillbaka mot något större. Den är driven, spännande och har ett gediget paket sidouppdrag som den här gången är indelade i flera steg. För att inte tala om den virtuella historielektionen som öppnas upp i samma sekund som du kör igång. Så därför tar Assassin's Creed Origins hem det här.

[2] Grafik
Olikt sin föregångare så visades inte Watch Dogs 2 upp under samma pompa och ståt, men fick då heller inte samma kalla hand då det visade sig att den färdiga produkten inte höll det på förhand rätt rågade måttet. Och måttet är i det här fallet halvfullt, om du frågar oss. Det är absolut inte fult, nej, nej. Men har inte heller den där extra kryddan som får ögonen att vilja hoppa ur ögonhålorna, och med överexalterade hopp, flyga fram till skärmen och aldrig släppa taget. Trots det så får reflektioners, färgers och solens strålars flörtande fransar oss inte att vända bort huvudet.

Går man istället över till Bayek och hans gäng, märks det rätt fort att Ubisoft inte sparat på krutet för fem öre då de färglagt Egyptens gyllenbruna, vida viddar. Detaljer att dö för och utsikt så långt ögat når är bara två aspekter där Assassin's Creed Origins är minst sagt självlysande. Skärpan, färgerna och omgivningarna sticker alla ut och det tar inte lång tid innan man bländats av den grafiska bragd man har framför sig. Det blir ytterligare en seger för sanden här. Assassin's Creed Origins.

[3] Spelmekanik och teknik
Spel signerade Ubisoft aspirerar sällan på de där drömskt optimerade upplevelserna, där kamera, spelkontroll och flyt bara fungerar utan minsta hicka. De hamnar ofta någonstans mellan irriterande påpekningar och ibland ren sorg vad gäller det tekniska. Lyckligtvis dras inte hackningen med några större buggar i systemet och intrång i diverse databaser fungerar för det mest följsamt och smidigt. Det kan hända att skärmuppdateringen dimper ned eller vägrar hålla sig hyfsat konstant. Inte heller känns spelmekaniken helt gjuten alltid. Så enkla saker som sikte eller manövrering av såväl Marcus som diverse fordon, kan ibland få för sig att inte alls spela med och därmed orsaka smärre otrevliga konsekvenser.

Detta är en annons:

Här ligger inte heller Assassin's Creed Origins i framkant. Det må vara så snyggt så att ögonen smälter... Men det tekniska lämnar en del att önska. Olika föremål kan ibland ta oerhört lång tid på sig att ladda in då de ska, eller bara dyka upp lite hipp som happ. Vidare kan de också klippa in i andra föremål, vilket grusar den annars så episka känslan ganska mycket. Utöver det så lider framför allt PC-versionen av rejäla skärmuppdateringsproblem, vilka är grövre än Watch Dogs 2:s åkommor. Sägas ska dock att Bayeks marionettsnören, till skillnad från Marcus, kontrolleras med lätthet (vilket är ett snudd på måste i en serie som denna). Men trots det så känns det dock som om Watch Dogs 2 i slutändan är aningen skarpare, framför allt vad gäller det tekniska. Hade det inte varit för Assassin's Creed Origins tarftliga prestanda hade det nog blivit oavgjort i den här ronden.

[4] Ljud
Det är mycket som låter i en storstad. Billarm, ljudet av skor på alla möjliga underlag, bromsar, tutor... Korvgubben som skriker åt måsen, som just genomfört en flygräd mot dennes vagn... Mycket ljud kräver ett välmixat, varierat, och lagom krispigt ljud för att låta trovärdigt. Detsamma gäller röstskådespelarna som måste låta trovärdiga i både rollerna de representerar, men också vad gäller inlevelsen. Watch Dogs 2 lyckas med dessa kriterier. Ljuden låter för det mesta helt okej. Det är inte tal om något Dice-fingerprint samtidigt som det är långt ifrån Bus Simulator 16. Vad dialogen beträffar är det en skönt självdistansierad ungdomslingo med inriktning teknik som bjuds. Denna kan bitvis bli lite för mycket, men över tid aldrig irriterande.

Det är mindre ljud på savannen. Inga bilar, inga varierande underlag och framför allt ingen, för måsar värdefull, vagnsdistribuerad korv. Därav inte lika mycket att hålla koll på. Men det som kollats in imponerar desto mer. Ljudet av sand under Bayes sandaler, ett par flodhästar som observerade vandrar i fjärran eller ljudet av svärd som slår mot rustika sköldar får oss att tappa hakan. Lägg till ett ytterst finjusterat och passande soundtrack som är klippt och skuret för spelets miljö, och du har tillsammans med skådespelarna, en given vinnare.

[5] Spelvärlden
I spel med öppna världar (eller åtminstone de som ser sig själva som sandlådespel) gäller det att kunna bjuda på mer än bara huvudstoryn. Sidoaktiviteter är en sak, dynamiska är en annan. Till vilken grad lever världen upp när du inte är närvarande? Och hur reagerar den på din närvaro? Står den passivt och tittar på? Eller gör ett aktivt val och ingriper?

San Francisco stannar inte så fort du vänder ryggen till, men galopperar heller inte iväg mot självständighetens möjligheter så fort du tar ett kliv bortåt. Den ser till att livet fortsätter, inte mer än så. Du kan när du knallar runt stöta på både det ena och det andra. Fortkörande bilister, upprörda telefonsamtal, en polisbil som flyger förbi i full kareta... Med andra ord, ungefär det vi har vant oss vid i moderna storstäder.

Assassin's Creed Origins

I forna Egypten händer det också grejer. Uppehåller du dig vid ett vattenhål är risken för att bli en krokodils mellanmål överhängande (tar du ett bad är den i princip definitiv). Likaså om du bråkar med ett par vakter som bara rååkar komma för nära en flodhäst med nageltrång. Då är det vakterna som ryker. Inte du. Lägg även till medborgare som på marknaderna köpslår, diskuterar eller bra vandrar omkring och funderar på sin pixilerade existens. Assassin's Creed Origins må inte ha samma koncentrerade yta som Watch Dogs 2 stoltserar med, men likväl liv och rörelse som får oss att fundera på vad som försiggår i detta nu. När jag sitter och plitar ned det här istället för att smyga på ett lejon.

VINNARE: Assassin's Creed Origins
Den här var svår, men Assassin's Creed Origins är nog snäppet vassare och då detta var sista ronden och Egyptenchartern knappat hem fyra av fem segrar, blir det till att kora Assassin's Creed Origins som aningen starkare än Watch Dogs 2. Ubisofts haxxar-sandlåda är en genuint trevlig upplevelse (som vi definitivt rekommenderar), och något som du definitivt inte bör hoppa över. Men Assassin's Creed Origins har med sin slående grafik, intressanta historia, historiska vinkling och superba ljudkvalité, tagit klivet längre.

Du har väl läst resten av Vs-artiklarna här på Gamereactor?
Starcraft II vs Halo Wars 2
The Witcher 3: Wild Hunt vs Fallout 4
Super Mario Galaxy vs Super Mario Odyssey
Zelda: Ocarina of Time vs Breath of the Wild
Firewatch vs The Witness
Uncharted 4: A Thief's End vs Rise of the Tomb Raider
Battleborn vs Overwatch
Fallout 4 vs Skyrim: Special Edition
Dark Souls 3 vs Bloodborne
Mafia III vs Watch Dogs 2
Destiny vs The Division
Forza Horizon 3 vs Need for Speed

Relaterade texter

Assassin's Creed OriginsScore

Assassin's Creed Origins

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

De diskreta lönnmördarna är tillbaka efter ett sabbatsår, var det tillräckligt för att få en något stagnerad spelserie att nå upp till sin potential? Kim Orremark har satt betyg...



Loading next content