Whip it

Drew Barrymore är en kvinna jag hyst respekt för sedan E.T. Eller ja, i alla fall sedan hon var med och producerade Donnie Darko. Det tyder på karaktär och omdöme. Kanske såg man redan där att hon har en viss kärlek för independent-film för nu när hon regidebuterar så är det med tydliga inslag av indiefilm. Hon har till och med castat indieprinsessan Ellen "Juno" Page i huvudrollen.

Ellen spelar Bliss Cavender, en tonårstjej som faktiskt är ganska lik Juno till sättet; lite bittercynisk och vill gärna komma bort från den håla hon bor i. Trist nog för henne så är hennes mammabesatt av skönhetstävlingar och att hålla uppe skenet av ett lyckat liv. Bliss känner sig alltså trängd och i desperation så söker hon sig till det enda ställe där hon känner sig hemma; närliggande storstadens tuffa rollerderbyn.

Jag såg roller-tävlingar för första gången på betal-tv när jag var liten. Uppsminkade kvinnor som jagade varandra runt en rund hal bana. Enkelt och charmigt plus att det såg oförskämt roligt ut. Det tycker Bliss också som går med i laget Hurl Scouts med prima spelare med alias som Maggie Mayhem och Smashley Simpson. Bliss förvandlas till roller-esset Babe Ruthless. Och alla som kan sin baseball-historia förstår det roliga i det.

Vad som följer är en anspråkslös dramakomedi om en ung tjejs strävan efter att bryta sig loss och att bli accepterad av sin familj för den hon är. I där ligger också en kärlekshistoria som är ganska lik den i indiefilmer som Juno och Garden State. Det vill säga missförstådd pojke hittar missförstådd flicka och kärlek uppstår. Nåväl, filmens stora behållning är humorelementen och framförallt den komiska tajmingen från Ellen Pages sida. Bliss är verkligen en charmig karaktär och skildringen av tävlingarna och alla tuffa tag och kringsnack där är riktigt bra. Även kul att se Juliette Lewis som stenhårda punkrollern Maven. Det är alltför sällan man ser henne i filmer längre och alltför ofta man ser henne på scenen.

Jag kan känna att det är lite för mycket feelgood-film över det och att tjejsnacken blir lite för gulliga men det är ju helt klart tänkt som en tjejfilm så jag antar att det är lätt hänt att det går över styr. Whip it utmanar aldrig några konventioner även om karaktären Bliss gör det och kanske hade man behövt jobba med lite mer autenciteten på det sättet för att komma bort från slentrianen och vågat löpa linan helt vägen ut i vissa scenen. Men jag är ändå positivt överraskad av Drews filmdebut. Det märks att hon har mycket film i sig och en del bildkompositioner och bildlösningar vittnar om talang, inget snack om saken. Jag är nyfiken på vad hon gör härnäst. Detsamma gäller för Ellen Page.