Willow

Filmen:
Man känner sig allt bra gammal när man i dagens högupplösta filmklimat tittar på en nyutgåva av en film och tänker för sig själv "jag minns när jag såg den här på VHS!". Willow från 1988 såg jag senast någongång på 90-talet. Hyrd från den lokala videobutiken, förmodligen inte ens tillbakaspolad och med bildkvalité som idag mest påminner om grus.

Men jag tyckte om den då - och banne mig om den inte håller än idag. Åtminstone delvis.

Ron Howards underhållande fantasyäventyr med Warwick Davis i huvudrollen som liten hjälte på ett stort uppdrag, att skydda ett spädbarn från en ondskefull häxa, har inte åldrats superbra på alla fronter. Effekterna är tuffa att härda sig igenom och stora delar av humorinslagen funkade uppenbarligen bättre när man gick i förskolan, men det finns mycket som fortfarande fungerar. Davis och Val Kilmer har ett underbart samspel som gång på gång får en att dra på smilbanden, musiken är pampig så det står härliga till och Howards regi är lekfull så det räcker och blir över.

Willow kräver såklart en del av tittarna. Om du är av uppfattningen att fantasy måste vara som Sagan om ringen med påkostade CGI-effekter, så är det här definitivt inte en film för dig. Willow är gjord i samma stil som andra fantasyfilmer från det ljuva 80-talet med ett många gånger rätt billigt utseende. Tänk dig Den oändliga historien, fast med fler dvärgar. Willow är en härligt okomplicerad äventyrsrulle som inte försöker med någonting annat än att underhålla tittarna med sitt lättsamma sätt.

Och det är svårt att värja sig. Kilmer är strålande som Madmartigan (ett av de bästa namnen någonsin) och briljanta Davis visar att storleken verkligen inte har någon betydelse i den här charmerande äventyrsfilmen. En film som garanterat kommer locka fram massvis av nostalgi hos stora delar av tittarna och som säkerligen kan få sig några nya fans när den nu släpps i en sån underbar BD-utgåva.

Skönt också att George Lucas, som producerat filmen, för en gångs skull gett fasen i att gå in och ändra på ursprungsmaterialet med fullkomligt onödiga tillägg som att Han Solo minsann inte sköt först.

Pluspoäng för det.

Bilden:
Här har man verkligen inte legat på latsidan - och det är ingen överdrift att påstå att Willow aldrig sett bättre ut. Bildkvalitén är fullkomligt makalös med en otrolig skärpa, knappt en tillstymmelse till smuts/repor/brus och färgerna är så fylliga att det känns som att filmen är 2 år gammal snarare än 25 som den faktiskt är. Helt otroligt. Det enda som verkligen tyder på att det är en gammal film är några inslag där svärtan sviktar lite och där en del scener blir lite för ljusa. I övrigt; hur jäkla bra som helst.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som inte kommer göra någon besviken. George Lucas och kungarna på THX har verkligen kramat ut det allra bästa som den här mixen har att bjuda på. Surrounden är otroligt levande med ljuvliga panoreringar, dialogmixen är toppen och James Horners underbara musik har aldrig låtit bättre än vad den gör här.

Extramaterialet:
Inte fullt så överväldigande som bild- och ljudkvalitén, tyvärr. Här finns ett par featurettes av olika längd där man går igenom skapandet av filmen, tittar på matte-målningarna som använts i filmens effekter och ett par intervjuer med folket bakom och framför kameran. Jag saknar ett kommentarspår, men får trösta mig med den charmiga videodagboken som Davis filmade under inspelningen och de bortklippta scenerna som är riktigt roliga att titta på.