Wrath of the Titans

Filmen:
Att vi nu får se en uppföljare till en av senaste decenniets sämsta actiondebakel Clash of the Titans (2010) som dröp av värdelösa specialeffekter, en skrattretande handling och katastroftalt skådespeleri är inte så konstigt om man tittar på pengarna den spelade in. Fyra inspelade miljarder kronor i Hollywood innebär en obligatorisk uppföljare även om slaktkniven gått laget runt bland de inblandade. Häcklandet blev så intensivt att huvudrollsinnehavaren Sam Worthington (Avatar) gick ut och bad om ursäkt för sin insats. Nu är iallafall uppföljaren här och det ser inte speciellt lovande ut när regissören Jonathan Liebesman ska hålla i spakarna, ni vet han bakom kalkonen Battle: Los Angeles.

Jag har svårt att se någon som helst mening med Wrath of the Titans. Filmen saknar en vettig kärnstory utan slänger bara in lite monster här och där samt ett par gudar som bråkar, mer är det inte. Det finns inget att bry sig om och huvudpersonen Perseus (Sam Worthington) saknar den karisma och pondus som krävs. Nu får han förvisso inte mycket hjälp då manuset luktar svett och Jonathan Liebesmans oförmåga att regissera film omöjliggör stordåd. Det enda som har förbättrats jämfört med första filmen är specialeffekterna. Det ser mer trovärdigt ut och några scener är riktigt mäktiga med en hel del slungande saker genom luften och finurliga omgivningar. Men cyklopsarnas hudtexturer ser lite billiga ut.

Det är smärtsamt uppenbart att folket bakom Wrath of the Titans velat casha in med den här uppföljaren och inte brytt sig ett skvatt om att berätta en häftig historia. Fokus har varit monstren och specialeffekterna, inget mer. Transporten mellan de olika monsteruppenbarelserna är något onödigt ont som bara måste göras och fylls med nödlösningar, tvivelaktig logik och skitnödig dialog. Den första tanken som slog mig redan i inledningen var att filmen skulle göra sig perfekt som åktur på någon nöjespark, för det är så det känns att se Wrath of the Titans.

Bilden:
Bilden går det inte att klaga på. Warner har gjort sitt jobb och ger oss en redigt snygg actionfilm med superskarp bild med en hel del detaljer samt fin dynamik. Miljöerna återges med finast möjliga färger och övertygar. Även svärtan imponerar där nere i underjorden. Det finns inte så mycket att anmärka på utan Wrath of the Titans ser helt enkelt fantastiskt bra ut på Blu-ray. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,85:1.

Ljudet:
Att påstå att Wrath of the Titans är en mäktig film ljudmässigt är ett understatement. Den är helt brutal och kan väcka liv i de döda. Det är bäst att spänna fast sig i soffan för när lavajätten Kronos börjar vifta med armarna händer det grejer kan jag lova. Det är mycket som låter i Wrath of the Titans och bra låter det också. Surroundupplevelsen är häftig och basen trycker på så det står härliga till. Välj ut några goda scener och visa för polarna, det kommer imponera kan jag lova.

Extramaterialet:
Extramaterialet till Wrath of the Titans är inget vidare. Det finns ett picture-in-picture spår där man kan kan få reda lite mer om de mytologiska varelserna och gudarna samt några intervjuer. Men det är inte speciellt intressant.