X-Men 2

Äventyret om Marvels klassiska mutantliga fortsätter mer eller mindre där ettan slutade: Wolverine är på jakt efter sitt förflutna och de andra glada mutanterna har återgått till sina "vardagliga" liv på professor Charles Xaviers privatskola. Men den ondskefulle och hämndlystne Stryker vill utrota mutanterna från jordens yta och inleder en avancerad plan för att förstöra det som våra hjältar byggt upp: förtroende hos dom vanliga människorna och myndigheterna.

Det brukar fungera bra när man tar en "seriös" regissör och släpper lös honom i vad som närmast anses som ösig action. Jag vet inte varför, men kanske beror det på att han både tänker på det visuella och till viss del även karaktärsutvecklingen. Bryan Singer har flera gånger tidigare bevisat sin kompetens och har i och med X-Men 2 återigen lyckats skapa en visuellt härlig och berättarmässigt fartfylld seriefilm. X-Men 2 är dock inte felfri, inte alls. Det blir lite kantigt ibland, lite oinspirerat och där den första filmen briljerar i berättarglädje så känns det lite som om Singer går på rutin den här gången. Actionscenerna är inte lika vilda och karaktärerna saknar övergripande motivation. Actionscenerna från den första filmen som mynnar ut i ett ultimat klimax i form av ett slagsmål på toppen av Frihetsgudinnan saknas i uppföljaren, tyvärr. Istället så fokuserar Singer på två kärlekshistorier, vilket på alla sätt och vis måste anses som ett dåligt val av filmens manusförfattare. Visst återfinns en gnutta kärlekstrams även i serie-blaskan men knappast i den här utsträckningen. Kärlekshistorierna och de snålt tilltagna action-scenerna gör att storyn haltar och att tempot dras ned en aning. Det hindrar dock inte X-Men 2 från att i slutändan leverera härlig matinéunderhållning för alla åldrar.

Karaktärerna är fortfarande en salig blandning av riktigt tråkiga och väldigt lyckade. Hugh Jackman stjäl showen även denna gång som den ständigt ilskne Logan som också fortsätter att jaga sitt förflutna i den här filmen. Den skådis som verkligen sticker ut är dock den fullständigt lysande Brian Cox som General Stryker. Med vild blick och koppärrigt ansikte gör han en fenomenal rolltolkning av en i serieform relativt fånig karaktär. X-Men 3 ska visst komma under 2006 och jag vill gärna se en fortsättning, men Bryan Singer borde göra något annat däremellan. En mindre film, mindre budget och mer åt den cyniska stilen som i De Misstänkta och underskattade Sommardåd, allt för att återväcka den där smarta berättarstilen och hungern efter filmiskt nyskapande.