Gamereactor Game of the Year 2024:
Årets karaktär
Årets hårdvara
Årets ljuddesign
Årets musik
Årets grafik
(5) Horizon: Zero Dawn Remastered
Man kan argumentera för att en remaster på Horizon: Zero Dawn är komplett onödig. Att spelet redan när det släpptes för nästan 8 år sedan var visuellt fantastiskt. Allt som finns att argumentera kring detta är goda poänger. För allt det där stämmer. Det förändrar dock inte det faktum att Horizon: Zero Dawn Remastered bjöd på ett ytterligare lite finputsat spel där framförallt detaljerna fick skina ännu tydligare. Mer befolkade bosättningar och mer genomarbetad motion capture var två tydliga detaljer som gjorde det enklare att ställa Zero Dawn jämte sin uppföljare Forbidden West rent visuellt. Det var dock återigen vyerna som imponerade allra mest rent grafiskt. Det var helt oundvikligt att plocka fram spelets magnfika fotoläge för att ta mängder av helt oförglömligt vackra bilder. Vi kan ha diskussionen i evigheter om att grafik inte är allt, men i många fall - och kanske framförallt i en remaster av detta slaget - är det definitivt något som gör mycket. Så, när vi fick återuppleva Aloys debut en gång till så fick vi ändå göra det i en lite finare utgåva där även expansionen finns inbakad. Onödigt? Ja, i mångt och mycket. Men fortfarande alldeles magnifikt.
(4) Paper Mario: The Thousand Year Door
Det har gått 20 år sedan Paper Mario: The Thousand Year Door släpptes till Gamecube och fann många fans över världen tack vare sin charm och spelmekanik. Men, tyvärr begränsades det till enbart ett släpp och har därmed varit både svårt att få tag på inom andrahandsmarknaden och dessutom krävt en äldre konsol utan HDMI. Därför har fans i många år efterfrågat en remaster på det älskade äventyret och 2024 blev året då mångas önskan besannades. Vi på redaktionen charmades återigen av Mario och gänget och blev varse om varför det en gång i tiden var en sådan framgångssaga som det blev. Nintendo har gjort ett fantastiskt arbete för att fräscha upp och ge en ny generation spelare möjligheten att utforska Marios värld i dess unika form. På så vis var det ju omöjligt att inte placera denna remaster på listan över årets bästa.
(3) Persona 3: Reload
Medan vi mest gick och väntade på att få Persona 6 utannonserat passade Atlus på att påminna oss att tidigare delar i serien också är värda att spela. Och som de gjorde det, med en av årets utan tvekan bästa remakes. Persona 3 fick sig en redig finputsning där allt vi gillade från originalet fortfarande fanns på plats, men med ett nytt, fantastiskt utseende och en del förbättringar. Stridssystemet är precis det där utmärkta vi lärt oss känna igen från de andra delarna i serien. Dessutom är ju Persona-serien känd för att kanske ha den bästa sociala upplevelsen med andra karaktärer. Reload passade på att ge en ännu bättre upplevelse med fullt röstinspelade dialoger för de sociala länkeventen och även helt ny dialog. Persona 3 Reload är precis vad en remake ska vara, en tydlig förbättring på originalet utan att behöva ändra för mycket.
(2) Silent Hill 2: Remake
Det polska spelhuset bakom bland annat Layers of Fear gjorde ett lysande arbete med att ta Konamis ikoniska skräckstund från 2001 och föra in det i modern tid via ombyggd grafik, moderniserad musik (utan att tumma på de mest älskade musikstyckena från originalet) och utbyggda miljöer som gjorde James jakt på sin avlidna fruga mer gripande och atmosfärisk än någonsin.
Å R E T S
B Ä S T A
R E M A K E / R E M A S T E R
2 0 2 4
(1) Final Fantasy VII: Rebirth
2024 har präglats av många remakes och remasters. Flera av dem har varit bra, andra har varit riktigt bra och några har inte alls varit särskilt bra. Final Fantasy VII: Rebirth platsar inte i några av dessa indelningarna. Det är nämligen så pass bra att vi skulle vilja kalla det för en av de absolut bästa remakes som vi haft nöjet att spela. Square Enix lyckades extremt bra med att bevara centrala och nödvändiga aspekter från originalet, men samtidigt inkludera nya element som till och med fick veteranerna att svettas av upphetsning. Dels var spelvärlden numera mycket mer intressant att utforska (till skillnad från originalets öppna värld som var relativt tom). Vart vi än vände oss fanns där något belönande som väntade på oss och som gjorde mödan värd. Dessutom berörde många scener oss desto mer den här gången tack vare det strålande röstskådespelet och den utsökta grafiken. Det går att säga så mycket gott om Final Fantasy VII: Rebirth men det går (gladeligen) inte att säga mycket ont om det.