"Let's fuck this cocksucker!"
När Kim Kardashian gör sitt yttersta för att framstå som TV-världens tuffaste och mest skoningslösa skilsmässojurist, är det svårt att hålla sig för skratt. Eller nej, jag backar där och omformulerar mig; Det är rättare sagt helt omöjligt att inte skrika av skratt, hånskratt, då Glee-gubbens nya storproduktion med Kim-K i huvudrollen - är regelrätt horribel.
Modern feminism när den är som allra vidrigast.
Det räcker nästan med att läsa de påhittade namnen på huvudfigurerna för att brista ut i det inledande skrattet, som jag lovar dig kommer att följas upp av många, många fler. Allura Grant (Kardashian) och Liberty Ronson (Watts) heter de två skilsmässoadvokaterna som efter att ha hundjobbat och slavat åt vita, feta, grisiga män på annan byrå - brutit sig fria och grundat den kvinnliga specialbyrån Grant, Ronson, and Greene. Denna byrå specialiserar sig på skilsmässor och då enbart de grisiga skilsmässorna. De företräder bara kvinnor och det finns inte en sekund i All's Fair som inte handlar om hur vidriga män verkligen är. Det hamras på trumma så hårt att trumhinnorna blöder och det sparkas in så många redan öppna dörrar med de trubbigaste av skor, att det snabbt blir parodiskt. All's Fair är sådär bedrövligt som snordyra storproduktioner sällan blir. Vi pratar koncentrerad, smått fascinerande uselhet här - dränkt i den där moderna feminismen där halvmeterdjupa urringningar matchas med häxliknande beteende. Något som i det här fallet avser att vara coolt, fränt och sexigt - Men i slutändan enbart bara blir patetiskt.
Manuset som All's Fair baseras på är alltså för det mesta författat av gubben som en gång i tiden skrev Nip/Tuck, American Horror Story och står som Showrunner för Netflix Monster-följetong. På det viset som han blandar bitchliknande powerutbrott utan finess och klass med vrål, självupptagna omvärldsreflektioner och tondöva monologer om vår samtid här - gör att det absolut känns som om Murphy aldrig rört manuset, bara satt sitt namn på det. Kim Kardashian är dessutom så osannolik dålig i rollen som huvudrollskvinnan Allura Grant att det nästan känns som om detta är ett enda stort socialt experiment.
Du hittar inte en sämre TV-serie, hur mycket du än letar och söker.
Kim-K koras härmed till tidernas sämsta skådespelerska, alla kategorier.
Resten av rollistan är knökad av namnstarka kvinnliga filmstjärnor som Naomi Watts, Glenn Close samt Sarah Paulson men eftersom de alla tvingats gestalta karaktärer helt utan sympatisk förmåga framstår de alla tre som regelrätta ultrahäxor. Ingenting fungerar här, inte ens de snordyra Prada-kostymerna och minutiöst inredda designerkontoren. Personligen hade jag kunnat tänka mig att detta skulle kunnat fungera enbart om en viss omfattande manusändring hade gjorts. Det innefattar Peacemaker som borde bjudits in för att spränga samtliga fyra kvinnliga häxadvokater med en välplacerad granat redan i avsnitt två. Det hade kunnat fungera men när det nu aldrig skedde, återstår det bara för mig att dela ut vårt allra lägsta betyg. TV-serier blir verkligen inte sämre än såhär.