Det började ju som en twitter-hashtag, #gamestruck4. Fyra spel, genom tiderna, som format dig som gamer/spelälskare. En idé som vi här på Gamereactor naturligtvis mer än gärna hakar på. Här kommer spelen som definierat Henric Pettersson.
Batman: Arkham Asylum
Superhjältar har ända sedan jag kan minnas varit en otroligt stor del av min barndom. Jag kunde rusa upp ur sängen tidigt än lördagsmorgon för att få kika på de animerade serierna om Batman och Justice League. Jag tog dessutom varje chans jag fick att kika på Spider-Man hos mina kompisar som vid den tiden hade kanalen Fox Kids, eftersom jag inte själv hade den. Så där höll det på tills jag blev äldre och började bläddra i serietidningar och bekantade mig alltmer med TV-spel. Än idag kan jag jag spela upp scenen ur huvudet när jag och min bästa vän cyklade hem från skolan och satte oss på golvet för att spela demon som precis hade släppts av Batman: Arkham Asylum. Jag visste därefter att detta var ett spel jag var tvungen att äga och det skulle inte dröja länge till förrän mitt intresse för Marvel och DC Comics ökade lavinartat. Så här i efterhand kan jag känna att det troligtvis var Rocksteadys första spel i Arkham-trilogin som var startskottet för det intresse som jag idag ägnar sanslöst mycket tid åt. Visst hade jag sen tidigare gillat Marvel: Ultimate Alliance, Batman: Vengeance samt licensspelen av Spider-Man men inget av dem sparkade igång intresset som Arkham Asylum. Det låg helt rätt i tiden att för mig som 13-åring utsättas för mörkare spel baserade på serietidningar än vad jag tidigare varit van vid. Lägg därtill att spelet bestod av en rejält smaskig berättelse, ljuvlig grafik och ett fightingspel som då kändes nytänkande och spännande. Tack, Rocksteady Studios.
Super Smash Bros. Meleé
Mitt intresse för Nintendos karaktärer har alltid varit enormt. Min första konsol, Nintendo 64, bestod till allra största del av Nintendos egna varumärken. Det var första här som jag fick bekanta mig mer med Super Mario, Zelda och Link, Donkey Kong och alla andra karaktärer. De är alla en stor del av min barndom och för att undvika att någon hamnar i skuggan av den andra vill jag hävda att Super Smash Bros. Meleé till en stor del definierar mig som spelare. Dock inte enbart på grund av karaktärerna. Jag är verkligen inte den personen som bangar på att dra ihop ett gäng och lira några matcher Mario Kart, Halo eller något annat spel. Däremot kan inget av dessa spel underhålla mig som Super Smash-serien kan. Jag och en annan av mina närmsta vänner hade som tradition att vi utmanade varandra i Super Smash Bros. Meleé när vi var yngre och jag får väl helt enkelt erkänna att jag förlorade majoriteten av matcherna. Idag är det desto jämnare och när vi för två år sedan hade turnering var det jag som stod på plats nummer ett som Cloud Strife. Allt behöver dock inte vara gravallvarligt, utan Super Smash är en titel som alla kan glädjas av och snabbt lära sig att hantera. För mig handlar spelet så mycket om gemenskap från en äldre tid när jag var en så ung spelare till idag när jag sitter och smiskar Kenny och tårarna rinner för hans kind. På senare år har titeln dessutom låtit oss expandera maximala spelare till åtta vilket bjudit in till ännu roligare spelkvällar som jag levt på länge därefter.
Deus Ex: Human Revolution
Jag är en sucker för spel där man tar ut sin måltavla utan att göra ett knyst från sig. Batman: Arkham City, Thief, Dishonored, Splinter Cell - alla har det här gemensamt. Ett spel som jag däremot anser tog genren till en ny nivå är återupplivningen av Deus Ex som vid den tiden hade stått stilla i många år. Human Revolution hade allt jag ville ha i ett spel med som tillät dig att spela spelet utan att eliminera fiender (bortsett från bossarna). Fortsättningsvis är jag svag för spel och filmer som utspelar sig i framtiden där man låtit fantasin flöda och det är inte svårt att dra parallellerna till Blade Runner som också råkar vara en av mina favoritfilmer. Jag gillar även politik och studerar idag till ämneslärare i samhällskunskap och därför tilltalar även dialogen mig mycket i Deus Ex: Human Revolution. Innan Telltale styrde över spelmarknaden där dialogval formade din spelupplevelse var detta ett spel som fascinerade mig där jag ständigt försökte agera så som jag önskade att någon skulle agera mot mig. Slutligen sade aldrig spelet åt dig vad du skulle göra utan lät dig själv bestämma vilket jag ofta uppskattar. Jag vill själv kunna avgöra vad som ska hända om det är möjligt och jag vill dessutom att det ska kunna ske i min takt. Därför välkomnade jag den enorma upptäcktsglädjen som jag omfamnades av där jag kunde hitta alternativa vägar att ta mig fram på eller hitta koder eller övervakningskameror att ta hjälp av. Alla dessa element är något som definierar ett lyckat stealth-spel och således är detta ett spel som definierar mig.
Final Fantasy VI
Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig när jag för ett par år sedan bestämde mig för att efter många år efter alla andra spela mitt första Final Fantasy-spel. Idag har jag spelat alla ur huvudserien och det finns få spelserier jag har en så stark kärlek till. Alla har de på ett eller annat sätt, lite eller mycket, berört mig. Ibland har jag fått rysningar. Ibland har tårkanalerna öppnats. Final Fantasy VI lyckades att beröra mig gång på gång på så många vis. Jag skulle vilja beskriva mig som en väldigt känslosam person och därför är denna titel den fjärde och sista som beskriver mig som spelare. När jag ser tillbaka på Final Fantasy VI är det så många magiska spelögonblick som jag aldrig riktigt kunnat glömma, även fast en del av dem just då inte överträffade mig. Jag tänker exempelvis på när Cyan såg sin döda fru och son åter igen lämna honom efter att spöktåget lämnat perrongen och han står kvar tills det försvunnit. Jag tänker även på scenen när Kefka har förintat halva världen och Celes försöker begå självmord. Det är starka ögonblick och som en person som älskar berättelse framför mycket annat är detta något jag uppskattar. Jag är dessutom svag för spel- och filmmusik och det går liksom inte att prata om Final Fantasy utan att nämna den otroliga musik som Nobuo Uematsu skrev till den sjätte installationen i serien. Allt fler borde ta sin tid och ge de äldre titlarna i serien en chans, för jag tror att chansen att du ska upptäcka magin som jag en gång i tiden upptäckte finns hos dig med.
Vilka fyra spel definierar dig som gamer?
Du har väl inte missat de andra delarna i denna artikelserie?
#Gamestruck4: Mathias Holmberg
#Gamestruck4: André Lamartine
#Gamestruck4: Petter Hegevall
#Gamestruck4: Kim Jakobsson