The Legend of Zelda: A Link to the Past
Det tog ungefär 20 sekunder in i A Link to the Past innan jag förstod att det skulle bli någonting alldeles extra. Den dystra stämningen, regnet som slog ned i det plaskvåta gräset och den enkla banala uppgiften med att rädda en kidnappad Zelda växte till ett äventyr som var så spektakulärt och massivt att det än idag är svårt att verkligen tro på att allt fick plats på en kassett som skulle pulas ned i en Super Nintendo. Jag var väldigt ung och spelet var en otrolig utmaning för mig där och då men jag spelade i säkert över ett år innan jag äntligen lyckades besegra alla hinder som låg ivägen. Jag minns specifikt när jag kom till den mörka världen för första gången och nästan bokstavligen tappade hakan för att spelet plötsligt blev dubbelt så komplext som jag trodde från början. Jag skulle absolut vilja påstå att A Link to the Past väckte mitt spelintresse på allvar.
Metal Gear Solid
Det finns inga gränser för min kärlek till Kojimas mästerliga spionthriller, inga alls, och det är utan några som helst tvivel det spel som har betytt mest för mig som person men också som spelare. Jag älskade verkligen spel innan Metal Gear Solid-skivan snurrade i min gråa Playstation men det var efter min första genomspelning som jag förstod att spel är livet, framtiden och den aktivitet jag ska tillbringa mest tid med så länge jag lever. Jag blev verkligen förtrollad av Solid Snake, den skruvade berättelsen och alla (alltför) långa codec-samtal. Metal Gear Solid har definierat mig som spelare och än idag är det spel med framförallt välregisserade berättelser som jag njuter av allra mest.
Halo: Combat Evolved
Jag och alla mina vänner älskade Goldeneye på Nintendo 64, främst för de sinnesjukt röjiga multiplayermatcherna där vi trängdes fyra spelare framför en 28-tummare i någons vardagsrum. För mig var det en helt ny upplevelse där och då, förstapersonsskjutare mot varandra. Visst hade vi spelat en del Quake men aldrig på det här sättet. När Micrsoft dundrade ut sitt kraftpaket Xbox började snacket gå direkt om det där Halo. Det skulle, enligt rykten på obskyra internetforum, ta dödsmatcherna till en helt ny nivå och resten är vad man brukar säga historia. Vi släpade TV-apparater mellan lägenheter, kopplade ihop konsoler och skrek. I flera månader. Mitt intresse för multiplayerspel väcktes med Halo och jag vet faktiskt inte om jag hade haft intresse för det om det inte vore för Bungie och Microsoft.
Destiny
Destiny väckte någonting inom mig som jag inte visste fanns. Jag har aldrig spelat World of Warcraft eller något annat onlinerollspel (testat såklart, men aldrig spelat aktivt), men med Destiny förstod jag plötsligt varför spelare kan viga sina liv åt att samla loot och spela med andra. Nu är inte Destiny ett renodlat onlinerollspel men själva lootandet kombinerat med att spela med vänner blev ett beroende för mig (som fortfarande sitter kvar). Mängden magiska stunder, nya vänner och långa nätter liknar ingenting annat jag har upplevt med spel tidigare och har de senaste fyra åren omformat mig som spelare. Jag ser på spel annorlunda nu än vad jag gjorde 2014, tack vare Destiny.
Du har väl inte missat de andra delarna i denna artikelserie?
#Gamestruck4: Mathias Holmberg
#Gamestruck4: André Lamartine
#Gamestruck4: Petter Hegevall
#Gamestruck4: Henric Pettersson
#Gamestruck4: Kim Jakobsson
#Gamestruck4: Joakim Sjögren