Ahsoka (Disney+)

Jag var inte särskilt nådig med Dave Filonis Ahsoka-spinoff när jag kikade på dess första episoder. Jag tyckte att det hela kändes livlöst, händelselöst, utdraget och mekaniskt. Live action-Ahsoka kändes inte lika övertygande som animerade Ahsoka, en fanfavorit som länge har lyst upp Disneys mörka Star Wars-era i glänsande shower som Clone Wars och Rebels. Detta var såklart bara början av Disneys påkostade spinoff och efter att ha kikat igenom hela säsongen kan jag säga att det hela blev lite bättre. Fast bara en gnutta.

Jag håller fortfarande fast vid det faktum att Ahsoka borde ha varit en TV-film med tanke på hur lite som egentligen händer rent dramaturgiskt, men nu när Ahsoka har nått sin final kan jag ändå uppskatta det för vad det är. Jag skulle ljuga om jag exempelvis påstod att jag inte uppskattade att återse Ezra och Thrawn igen. Lars Mikkelsen är fenomenalt bra som den exilerade storamiralen, men det var framförallt Hayden Christensen - som repriserar sin utskällda roll som Anakin Skywalker - som blev showens stora räddning. Anakin stod för seriens bästa emotionella inslag, ett spöke som både förföljer Ahsoka och som inte kan finna ro förrän Ahsokas träning är fullbordad. Att se Anakin är som att dra över sig en varm, tröstande filt över sig. Samtidigt pekar det också på hur Star Wars som franchise inte riktigt kan gå vidare med nya originella idéer, och visar också hur tunn intrigen faktiskt är i Ahsoka.

Ahsoka som serie hade helt klart tjänat på att vara några avsnitt kortare, för här fanns det inte mycket att engagera sig i. Det är väldigt klent på spänning här och känns som Star Wars på automatik, där actionscener ofta saknar kraft och sabelsvingandet snabbt blir trist. Se bara på zombie-sekvensen: det borde ha ryckt mattan under karaktärerna, men de visar sig vara sämre versioner av Stormtroopers. Jag kan inte heller säga att jag är ett större fan av de nya Sith-karaktärerna, då dessa inte utforskas tillräckligt mycket, och Rebels-figurerna Hera och Sabine var väldigt stela i live action-format. Sistnämnda kändes i synnerhet bortslarvad, för även när en ny klyfta uppstår mellan henne och Ahsoka gör manusförfattarna ingenting av detta. Karaktärer rycker mest på axlarna när något intressant händer och går vidare till nästa långsamma actionscen. Mänsklighet saknas när karaktärer väl återförenas och även om Ezra var välcastad undrar jag om det inte hade varit bättre att låta hans och Thrawns öde förbli ett mysterium.

Det hela slutar nämligen på en cliffhanger som i grunden saknar vikt. Detta för att ingenting avslutas, ingenting påbörjas riktigt - emotionellt sett är det hela stillastående, minus de sista sekunderna av finalen. Det var en trevlig nostalgitripp, ska sägas. Jag gillade verkligen sekvenserna mellan Ahsoka och Anakin, samt att återse element från Rebels. Tyvärr bjöd det inte på mer än så. I min värld är Dave Filoni fortfarande den mest självklara efterträdaren till George Lucas med tanke på hur mycket den mannen har bidragit till denna mega-franchise, men det kommer också att behövas nya krafttag för att gjuta lite mer liv och energi till denna repetitiva galax när en säsong 2 väl får grönt ljus.