Bad Thoughts (Netflix)

Jag gillar Tom Segura, komikern som i mångt och mycket först började synas på bred front hemma hos kompisen och podcastmonoliten Joe Rogan, som på senare år gått från klarhet till klarhet. Jag älskar hans pod med Bert, inte minst episoden då han blir varse om att hans lönnfeta bästis bantar med hjälp av sockersaft och jag är ett stort fan av hans stand up-komik. Netflix-specialen Ball Hog är hejdlöst rolig och jag gillar i stort sett alltid Seguras sätt att knorra till simpla vardagsincidenter och se det roliga i det alldagliga. Han har för mig länge varit en lite mindre torr, lite mer pubertal version av Seinfeld.

Jag har därmed sett fram emot Netflix-serien Bad Thoughts som skrivits och regisserats av Tom, som baserats på delar av hans stand up och som naturligtvis kretsar kring alla de tillfällen då Segura slås av mörka, mordiska tankar till följd av vardagens mest irriterande situationer. När den pretentiösa baristan blandar ens morgonkaffe fel och svarar med en oförskämd axelryckning när vi ber honom fixa vår beställning, har blivit till en ytterst blodig sketch. Tom drömmer sig bort till jobbet som yrkesmördare, råkar skjuta fel person och hamnar i en minst sagt knivig sits i vad jag tippar såg superroligt ut på pappret. Grundproblemet här är dock (tyvärr) att Tom Segura som komisk skådespelare är betydligt, betydligt sämre än vad han är som sig själv, i rollen som stand up-komiker. Betydligt sämre. Faktum är att han inte är rolig, alls. Det finns inte ett utspel, inte en grimas, en replik eller en utsvävning i kroppsspråk eller gestikulering som framkallar skratt här och med tanke på att regin dessutom är 100% Tom Segura-fokuserad, tillåts inte riktigt hans motspelare ta för mycket utrymme, heller. Det blir därmed aldrig roligt.

Humorn är dessutom hutlöst pubertal vilket naturligtvis kan vara roligt, men inte om allt / allt handlar om exakt samma sak. Seguras manus här kretsar till 99,99% om sädesvätska, bögsex och bajs - och efter ett tiotal sketcher med samma finesslösa, dumma, plumpa slutknorr är det enkelt att hamna i något slags semisömnigt stadie där resten av säsongen bara rinner förbi, som TV-versionen av regelrätt radioskval. Sägas ska dock att sketchen om den vackra franska kvinnan och hennes ryggmonterade siamesiska häxtvilling är skoj och det enda med hela Bad Thoughts som jag uppskattade. I övrigt är detta genomgående dåligt.