Daredevil: Born Again (Disney+)

Efter en sanslös tragedi i sitt privatliv bestämmer sig Daredevil för att hänga upp djävulsmasken och bara vara sin advokatpersona Murdock på heltid. Han startar ny advokatfirma, hans dejtingliv går som smort och han njuter av sin ytterst normala tillvaro fram tills ärkefienden Kingpin dyker upp på radarn igen. Den här gången planerar Fisk att bli New Yorks nye borgmästare och Murdock måste avgöra om det är dags att ta fram sin inre demon igen.

Det var den tredje Netflix-säsongen som egentligen hade adapterat den klassiska Daredevil-tidningen Born Again till TV-rutan, men det är Disneys påkostade fortsättning som verkligen rättfärdigar den undertiteln. Den som älskade Netflix-succén när det väl begav sig kommer nämligen att känna sig precis som hemma här, för detta är mörkt. Svårmodigt. Oväntat återhållsamt, fram tills det blir groteskt våldsamt. Ibland kanske det skriker lite väl mycket "vuxen-TV" i sina mest uppenbara stunder, men med tanke på den låga ribban som Marvel Studios har satt för sina övriga TV-produktioner känns Daredevil svindlande återkomst mer än välkommet.

Born Again är en nio avsnitt lång säsong som försöker hitta tillbaka till det som gjorde Daredevil så bra till att börja med. Det här är en slowburner som varken skyndar sig till mållinjen eller försöker jonglera alldeles för många serietidningsingredienser (som den andra säsongen). Här trimmar man ner speltiden för karaktärer som Foggy och Karen för att återigen skifta fokus på Murdocks plågade katolska själ och på Kingpins fortsatta makthunger, som börjar med en Trump-doftande valkampanj och kepsar med texten "Fisk can fix it". Lite väl på näsan kanske, men det fungerar väl tack vare seriens New York-noir-doftande ton. New York känns mer som en stad med karaktär än de billiga kulisserna från Netflix-varianten, vilket ger serietidningsvärlden ett uppfriskande nytt liv. Jag gillar också det tålmodiga tempot som sakta men säkert bygger upp till en explosiv cliffhanger, även om det kan upplevas som något snålt på actionscener på vägen. Men när serien tänder till, då blir man klistrad vid skärmen.

Visserligen fortsätter det uppstå logiska luckor här och där, precis som i Netflix-versionen. Jag skrattade exempelvis till när Murdock förstod vem måltavlan var efter att ha strukit sina fingrar över ett smetigt ansiktsporträtt (han kan lika gärna inte vara blind) och kriminaldramat når väl aldrig riktigt upp till påstådda inspirationskällor som The Sopranos tack vare viss bristande trovärdighet. Det finns lite väl många mindre betydande karaktärer att hålla reda på, CGI:n är tveksam på sina ställen och det finns en fånig bankrånarepisod som verkligen skär sig med showens mer realistiska ramar.

Samtidigt är detta väldigt lätt att förlåta med tanke på hur omtänksam denna "reboot" faktiskt är. Att påstå att detta är den bästa MCU-showen som har gjorts hittills säger förmodligen särskilt mycket med tanke på Marvels låga TV-ribba, men Born Again råkar också vara genuint bra. I klass med The Penguin. Det påminner som sagt väldigt mycket om den första säsongens allra bästa stunder, vilket lovar gott för alla fans från den gamla goda Netflix-eran. Daredevil: Born Again får streamingpremiär idag på Disney Plus.