Linda Hamilton vs Sigourney Weaver: Vem var actiondrottningen?

Efter att ha avhandlat några av Hollywoods mest ikoniska gubbar så kändes det inte mer än rätt att även belysa en del av de många donnor som genom åren även de bidragit till actiongenren. Och när man talar om kvinnliga muskelknippen, damer med dunder, så är det två namn som (i varje fall i mitt huvud) ploppar upp mer frekvent och hastigare än många andra - Linda Hamilton och Sigourney Weaver. Två hjältinnor som visade vägen när de gjorde upp med både mördarmaskiner från framtiden likväl som dreglande utomjordingar.

Men vem av de två var egentligen den största, hårdaste och mest rumpsmiskande av de två legenderna? Häng med när vi dissekerar deras respektive karriärer och navigerar mellan kultrullar och klavertramp för att slutligen kora den verkliga kungen av sci-fi och action.

Linda Hamilton
Denna lilla dynamitsticka gjorde en minst sagt explosiv entré när hon brakade in i rampljuset som Sarah Conner i The Terminator. För det råder ingen tvekan om att filmvärlden aldrig riktigt var densamma efter detta episka ögonblick. Men faktum är att hennes långa resa till toppen började långt innan hon nischade sig som alla mördarrobotars nemesis.

Hamilton som växte upp i Maryland började med att nöta bänkarna i teaterskola, innan hon slutligen snubblade in i några TV-roller och slutligen blev den mest jagade kvinnan på planeten. Men det var så klart med Terminator 2 som hon verkligen drev ner sitt namn i Hollywoods grundstomme. Borta var den ängsliga servitrisen, bortblåst i ett moln av krut, damm och jävlar anamma. Istället fick världen göra sig bekant med en psykiskt sliten, ärrad och muskulös urkraft som mycket väl kunnat välta berg. Där och då blev Sarah Connor urmodern till alla framtida kvinnliga actionhjältar: rå, komplex, och livsfarlig.

Men utanför Terminator-bubblan så går det inte att komma ifrån hur hennes karriär ofta kan liknas vid att åka berg-och-dalbana i mörker. Det har ofta varit svårt att avgöra om det är på väg upp eller ner, för även om hon dukat fram en del vråltunga prestationer så har klavertrampen också varit många. Med många projekt som landat platt.

Bästa filmerna:

• Terminator 2: Judgment Day (1991) - Svårt att argumentera emot vad som är filmhistoriens antagligen bästa uppföljare någonsin. Hamilton är en hink iskallt krut, hänsynslös men ändå sårbar, med en intensitet som gjorde oss kollriga. Mördarmorsan från helvetet som ingen vågade kaxa med.


• The Terminator (1984) - Fröet som startade allt. Connor må vara mindre kaxig och klart mer vilsen och hjälplös. Men säg den som inte hade blött ner sina byxor av att ha prime-Schwarzenegger jagandes hack i häl. Hamilton är dock utsökt i rollen, stark och minnesvärd.


• Dante's Peak (1997) - Är det bara jag som älskar denna frustande 90-talsvulkan? Men faktum är att Hamilton är strålande här som den kaxiga borgmästaren som gör upp med en av naturens största urkrafter.


• Black Moon Rising (1986) - Kultrulle av rang som är lika cool som den är sexig. Tommy Lee Jones och Hamilton är kanske inte det mest explosiva radarparet men något med denna ostiga 80-talsrulle gör mig knäsvag. Oklart om det är Lindas frisyr, den för tiden stekheta bilen eller båda. Hur som så är Black Moon Rising en kulle jag är villig att dö på, och så är det med den saken.

Stolpskotten:

• King Kong Lives (1986) - Jag älskar Linda, innerligt. Men ap-kirurg var inte rätt val av karriär. Inte heller hjälper det att King Kong, i alla dess former, är hejdlöst trist, tråkig och sövande. Kult? Ja, absolut. Men också gruvligt uselt.


• Terminator: Dark Fate (2019) - Hennes comeback borde ha varit en triumf - istället blev det en överkokt kalkon utan gnistan från originalfilmerna.


• Children of the Corn (1984) - Baseras på Stephen Kings novell, men filmen är seg, billig och full av trötta barnskådespelare. Hamilton förtjänade bättre.

Sigourney Weaver
Eller Susan Alexandra Weaver som hon egentligen heter, var aldrig en i mängden. Nej, om något var hon raka motsatsen till många av sina samtida: lång, sval, artikulerad och akademisk. Döpt efter en karaktär i The Great Gatsby så anlände hon i filmvärlden med buller och bong, förärad redan från start med lite av en tungviktar-aura. En regelrätt nörd med examen från både Stanford och Yale. Inte riktigt det man kanske förväntar sig från en actionhjälte.

Som överlevare från en av filmhistoriens mest klaustrofobiska rymdresor så satte hon direkt ned foten och markerade sitt revir. Ripley var smart, rationell och totalt orädd, vilket var en chockvåg i en genre där kvinnor oftast skrek och snubblade över möbler tills de dog. Weaver cementerade sedermera även sin legendstatus med Aliens, där James Cameron (som ju också regisserade Terminator 2 - se ett mönster?) uppgraderade henne till fullfjädrad actionhjälte med automatgevär och ett kryddmått av moderlig vrede.

Bästa filmerna:

• Aliens (1986) - En mäktig evolution av Ripley. Hon går från överlevare till actionhjälte med mordisk bestämdhet och känslomässig tyngd.


• Ghostbusters (1984) - Weavers komiska tajming och charm är god tier, och omvandlingen till tjutande demonhund görs med elegans.


• Alien (1979) - Ripley är cool, tystlåtande och rationell - och bryter inte bara ny mark, utan ny landmassa. Filmen som lade grunden för den kvinnliga actionhjälten och visade exakt var skåpet skulle stå.


• Gorillas in the Mist (1988) - Hon spelar verkliga primatologen Dian Fossey i en gripande biopic - och blev Oscarnominerad. Här ges Weaver verkligen möjlighet att flexa sina skådespelarmuskler, och resultatet går knappast att argumentera emot. Inte direkt sprängfylld av action, men herre min skapare vilken insats hon gör.

Stolpskotten:

• Paul (2011) - Någon har påstått att detta är en komedi, något jag inte vet om jag håller med om. Sömnpiller är nog närmare sanningen. Att sen dessutom slösa bort Weaver i vad som närmast kan beskrivas som någon meta-cameo. Nä, detta är bara ovärdigt.


• Alien: Resurrection (1997) - En bisarr klonad Ripley, basketbollar i slow-motion och oinspirerad regi. 90-talet sög musten ur franchisen som aldrig hittat tillbaka sedan dess. Denna utomjording må vara återupplivad, men också fullständigt själlös.


• Galaxy Quest (1999) - Snälla, häng mig inte. Galaxy Quest är en underbar kultklassiker men faktum är att Weavers roll i den inte är en vidare bra sådan. Att vara ögongodis i tajta kläder är ovärdigt någon av hennes kaliber.

Så med detta sagt, ska vi försöka komma till någon form av slutsats här? Ärligt talat så är det inget vidare lätt val. Hamilton gav oss en av de mest transformativa karaktärerna i filmhistorien när hon gick från bambi-våp till cyberpunk-ikon. Hon definierade 90-talsaction med svett, muskler och desperation. Men hennes övriga karriär har varit fragmenterad, med få roller som matchar Sarah Connors storhet.

Sigourney Weaver däremot kan skryta med en bredare palett och var dessutom en av de första att visa hur kvinnor absolut kunde bära blockbusters på egen hand. Jag skulle dessutom vilja argumentera för att Weaver dessutom är den bättre skådespelaren av de två. Mer nyanserad och mer mångsidig. Så även om mitt mansgrisiga actionhjärta dunkar lite extra för Hamiltons galna blick och svettiga muskler i Terminator 2, så är det Sigourney Weaver som för mig är den största här. Inte bara för att hon överlevde en kackerlacka från helvetet, utan för att hon gjorde det med hjärna och integritet.

Linda Hamiltons approach kan ofta liknas vid ett spjut. Dödlig och to the point, i rätt sammanhang. Weaver å andra sidan har mer gemensamt med en schweizisk armékniv - mångsidig, pålitlig och alltid ett steg före. Båda är legendariska, men i kampen om vem som är störst, mest inflytelserik och bäst rustad för utomjordiska invasioner, så tar Weaver hem kronan.

Vem av de två anser du vara kungen av action och sci-fi?

Missa inte tidigare delar ur denna följetong:
Arnold vs Stallone: Vem var actionkungen?
Seagal vs Van Damme: Vem var actionkungen?
Mel Gibson vs Bruce Willis: Vem var actionkungen?
Nicholas Cage vs John Travolta: Vem var actionkungen?
Chuck Norris vs Kurt Russell: Vem var actionkungen?