Adebayo agerande i slutet av säsong ett visade sig ha en rätt rejäl dominoeffekt på resten av figurerna i Peacemakers team av utstötta brottsbekömpare. Adebayo och Emilia Harcourt har blivit av med sina jobb och framtida karriärer och Peacemaker själv ser sig själv som utstött trots sin roll i att faktiskt rädda världen där i slutet av säsong ett. Det är vid denna lågpunkt som säsong två av Peacemaker drar igång. Alla har sina egna problem att ta itu med, förutom Vigilante (Freddie Stroma), som trallar på som inget har skett. Gunn konstaterar dock snabbt att samtliga inblandade för det mesta är glada över att vara tillsammans och är som bäst när de samarbetar, igen. Förutom Peacemaker och Harcourt, eftersom de tenderar att kollidera när de är tillsammans, vilket leder till att Peacemaker tänker att livet i ett annat universum kanske skulle kunna göra honom gott.
Du kanske himlar med ögonen nu åt ännu en användning av en parallell dimension i ett superhjälteprojekt av det här slaget (eftersom primärt Marvel använt sig av multiverse-grejen till den milda grad att jag under en kort period kräktes av blotta tanken), men Gunn kommer till stor del undan med det här eftersom istället för att fokusera på de miljontals värdelösa universum där ute och försöka få publiken att bry sig om multiversumet som helhet, fungerar den andra dimensionen som ett sätt att fördjupa Peacemakers karaktär. Den visar honom en värld som helt enkelt verkar vara bättre än hans egen, vilket är ett frestande val när han står inför hans vanliga värld, där många viktiga personer vill ha honom död. Det är en fin och relaterbar användning av ett multiversum, när vi alla funderar på hur våra liv kunde ha sett ut med olika beslut och händelser.
Best Buddies Faouh Life!
Peacemaker som karaktär slits ofta mellan att förlåta sig själv och att hata sig själv för sina tidigare handlingar, och Gunn leker briljant med dessa idéer den här säsongen. Det är också trevligt att få lite mer av Harcourt och Economos, som båda känner att de får mer fullfjädrade story-arcs. Adebayo och Vigilante lämnas något vid sidan av vägen, men de är inte utan sina ögonblick och det är ärligt talat uppskattat att Gunn inte försökte spela planen genom att ge alla samma mängd djup, annars hade vi haft en ganska tunn serie. Jag var ettfan av Eaglys karaktärs-arc den här säsongen, även om den i sig bara erbjöd lite lättsam komisk avslappning. Komedi finns i överflöd i Peacemaker säsong 2. Det känns inte som att den överskrider gränserna i seriens mer seriösa ögonblick, men för de som inte gillar Gunns komedistil är detta såklart svårt att rekommendera. Jag tycker kanske inte att allt är roligt och vet med mig att det finns gott om fans som skrattar hejdlöst åt hans mest infantila skämt, men nog har jag skrattat här - alltid.
Cena är fortsatt superb i rollen som världens sämsta superhjälte.
För det mesta kom dessa skratt från Tim Meadows karaktär Langston Fleury, en Argus-agent som verkar ha gått direkt från SNL-inspelningen och in i Peacemaker. Nykomlingarna gör alla bra ifrån sig och passar in bra i rollistan, men Meadows ständiga komiska batteri stack ut särskilt, eftersom det verkade som om han förstod exakt vad serien handlade om och försökte uppnå direkt. Peacemaker är fortfarande en stark del av tv och ytterligare ett bra tecken för framtiden för James Gunns DCU. Ibland kanske det inte känns lika mycket som en superhjälteserie, men det är bra att ta en paus från action och oneliners då och då för att påminna oss om att det finns människor under silverhjälmarna och spandexen. Peacemaker har ett så starkt engagemang för sin värld och sina karaktärer att det löjliga blir något man är villig att acceptera eftersom man vill se vart historien tar vägen, och jag tror att det är en av James Gunns främsta styrkor som författare och regissör. Jag tycker inte att den överträffar säsong ett, åtminstone inte med mycket, men Peacemaker säsong två erbjuder kontinuerligt en trevlig stund, även om den har en av de mest uppenbara produktplaceringarna jag sett på flera år. Harcourt beställer en Bud Light i baren, dricker bara Bud Light. Adrian tar med sig en låda Bud Light till festen de är på. Även när folk är i barbråk är Bud Light-logotypen aldrig långt borta.
