Secret Invasion (Disney+)

Tuffingen Nick Fury drar på sig ögonlappen igen efter att Skrull-situationen har förvärrats på Jorden. Inte nog med att ett flertal Skrull har bytt sida, nu har de också infiltrerat världens regeringar och kamouflerat sig framför näsan på oss. Vem som helst kan vara en Skrull! Spännande? Inte det minsta!

Det fanns en tid då Marvel-produktioner väckte en slags barnslig förtjusning till allt som hette superhjältar på vita duken och efter den lyckade Infinity Stone-sagan fanns det egentligen inga gränser för vad denna mastodont-franchise kunde få till. Fyra år efter Endgame har Marvel-studion tydligen invaderats av Skrulls som sakta men säkert saboterat allt som gjorde denna superhjälte-era så förbaskat underhållande. Jag vet verkligen inte vad som pågår bakom kulisserna, för här pissas Marvel-figurer nerför låret gång på gång och förutom Guardians of the Galaxy 3 har deras senaste filmer och TV-produktioner luktat fränt av osäkerhet och inkompetens. I synnerhet har deras TV-satsningar visat hur illa man har anpassat sig till TV-formatet.

Secret Invasion är alltså den senaste i raden av påkostade Marvel-produktioner som mest känns som att se pengar brinna upp på skärmen. Det är vansinnigt hur lite man använder det matiga källmaterialet i Secret Invasion, där Nick Fury mest går omkring och jämrar sig i självförakt. Han underminerar sig själv, alla klandrar honom för saker utan anledning och alla grälar med varandra i sex avsnitt fram tills det är dags att besegra CGI-skurken i slutet. Politiskt dravel och karaktärer som skriker ut vad de tror på misstas för komplicerade gråzoner.
Det pratas väldigt mycket om varför saker händer, men vi ser sällan det. På ytan kan det måhända se ut som en seriös vuxenshow som vill fördjupa Nick Fury, men som i själva verket är ett tafatt försök att skapa drama utan något egentligt drama. Serieskaparna vet att ständigt gnabb inte är samma sak som dramatik, väl?

Secret Invasion misslyckas för att konceptet saknar den viktigaste ingrediensen av alla: paranoian. Rädslan för att vem som helst kan vara en utomjording. Osäkerheten i vem man egentligen kan lita på. I Secret Invasion finns inte ett uns av detta. Mänskligheten är på väg att utplånas, men karaktärer rycker bara på axlarna till allt. För att vara så jordnära känns ingenting trovärdigt alls i Secret Invasion. Det faktum att Skrulls effektivt integrerat sig bland världens regeringar borde vara ett svettframkallande uppvaknande i Marvel-världen, men här viftas alla tänkbara implikationer och insatser bort. Det finns inget mysterium, ingenting att upptäcka, inga överraskningar. Framförallt känns karaktärerna så mekaniska och färglösa att man måste kämpa för att hålla ögonen öppna.

Det övergår verkligen mitt förstånd hur livlöst, menlöst och omänskligt skrivet det hela är. Har manusstrejkarnas mardröm redan gått i uppfyllelse? Är det en AI som har knåpat ihop det här manuset? Det skulle nog förklara varför Secret Invasion är så tomt, så inspirationslöst. Visuellt sett är det också andlöst och actionscenerna är klumpigt utförda. Faktum är att precis allt med denna show är färglöst, sterilt och ekande tomt. Jag tror nog inte att skaparna bakom denna show har sett eller läst en enda spionthriller i sitt liv. Jackson, Ben Medelsohn, Don Cheadle och Olivia Colman för sitt bästa för att lyfta upp materialet, men inte ens dessa tungviktare kan maskera hur tunt och korkat skrivet det hela är.

Secret Invasion är en spionshow som inte har spionage. Storyn påminner väldigt mycket om terroristhandlingen Falcon and the Winter Soldier, fast betydligt sämre hanterat. Här finns inga intriger, inga insatser, ingen mänsklighet. Här finns ingen puls, inget liv, ingenting som får tittaren att bry sig om vad som händer på skärmen och känns som 30 minuters material som har sträckts ut i sex repetitiva avsnitt. Att följa Secret Invasion var som att se en slät hjärtfrekvens varje vecka, som piper rytmlöst i flera veckors tid. Nej, Marvel... nu måste ni bli bättre än så här.