Star Wars: The Bad Batch - Säsong 2 (Disney+)

Star Wars-världens egna lilla A-Team är tillbaka i en andra säsong signerad Dave Filoni, där specialstyrkan Bad Batch - en trupp som består av experimentella klonsoldater med var sin expertisområde - fortsätter att gömma sig från Imperiet, i en liten håla. En av dessa är Omega, en ung klonflicka som fortfarande försöker anpassa sig till sitt nya liv på flykt efter att Imperiet eliminerade klonprogrammet på Kamino. Samtidigt testas Crosshairs lojalitet till Imperiet efter att ha lämnat sina bröder i den förra säsongen.

Dee Bradley Baker är tillbaka, som, ja, alla klonkrigare och han gör återigen ett formidabelt jobb med att ge varje klon distinkta personligheter. Det känns alltid skönt att vara tillbaka i en animerad Dave Filoni-show sett till kvaliteten och animationen, som nu är bättre än någonsin. Däremot är det inte fullt lika kul att återbekanta sig med Uslingarna, som inte har utvecklats särskilt mycket sist vi såg dem. Det blir mycket av det där familjevänliga "Vi måste göra det rätta!"-stuket bland episoderna, där Uslingarna måste göra sådant som ligger utanför deras erfarenheter på krigsfälten, vilket leder till sömniga avsnitt där de tävlar i en podrace eller gå på skattjakt med en pirat. Avsnittet där de ska försvara en by från odågor har gjorts många gånger förr i exempelvis Klonkrigen och Mandalorian, vilket gör att Uslingarnas uppdrag blir något tradiga att följa. Det finns med andra ord inte så mycket driv bakom dessa hjältar annat än att mest hålla sig borta från Imperiets radar.

Fokuset på Omegas relation till sina klonbröder fungerar, men bäst blir serien när den inte fokuserar på de titulära hjältarna, som när vi får följa förrädaren Crosshair eller en utsatt senator som vill ge klonveteraner ett värdigt pensionsprogram men som snabbt blir en måltavla för korrupta politiker. Dessa episoder påminner om det bästa som Klonkrigen hade att erbjuda, där Crosshairs inre resa blir seriens mest spännande riktning och jag gillar det där smygande mörkret som erbjuds i dessa episoder. Det finns också flera riktigt snygga actionsekvenser och flera cameos som kommer att hålla fansens uppmärksamhet genom säsongen, även om Uslingarna själva inte underhåller fullt lika mycket.

I skrivandet stund har jag inte fått tillgång till finalen ännu och denna recension bygger alltså på dess första 14 - av totalt 16 - avsnitt, som i sin helhet var en roande men också något tam actionsäsong. För Uslingarnas del blir det mycket väntande från deras håll, där karaktärerna mest väntar på att något avgörande i handlingen ska leta upp dem. När problemen väl hittar denna udda patrull blir det dock genast mycket tajtare och om det fortsätter vara lika fokuserat i de kommande finalepisoderna (som får premiär mot slutet av mars) kan jag tro att det ännu finns en hel del krut kvar i dessa animerade klonkrigare.