True Detective: Night Country

Efter att en forskargrupp hittas fastfrusna mitt ute i Alaskas isvatten tvingas de omaka poliserna Liz Danvers (Jodie Foster) och Evangeline Navarro (Kali Reis) jobba ihop för att lösa mysteriet, vilket leder dessa till ett äldre olöst fall och nya upptäckter om sig själva. Ett annat stort mysterium som karaktärerna också måste tackla är hur man kan pissa ner en så stark premiss nerför låret så snabbt, samt gåtan om True Detectives försvunna integritet.

HBO-antologin True Detective har länge drabbats av en förbannelse: inget som produceras efter den första säsongen kommer någonsin att kunna mäta sig med Nic Pizzolatos första banbrytande detektivhistoria, där Matthew McConaughey och Woody Harrelson glänste i Cay Fukunagas stilsäkra regi. Det går inte att jämföra sig med perfektion, så istället har diskursen snarare börjat handla om vilken säsong som är sämst. Den nya showrunnern Isso López har dock gjort det lite väl enkelt att besvara detta, för Night Country är direkt pinsam TV-underhållning.

Med en stark premiss som Night Country kan man tycka att man måste anstränga sig för att misslyckas, men Night Country har verkligen ingenting att säga. Säsongsfinalens många plattityder kan lätt misstolkas som budskap, för López vet aldrig riktigt vad hon vill säga - ända in till slutet. Finstämdheten som uppstår mot slutet räcker inte för att sopa undan alla lösa trådar eller logiska luckor under mattan, och det slog mig att det var länge sedan jag såg en televiserad storproduktion som har ekat så tomt som Night Country har gjort.

De typiska True Detective-ingredienserna finns där, men ingen verkar veta hur man ska koka ihop en riktigt bra detektivgåta. Orättvisorna som ligger till grunden för Night Country är ytligt hanterade och det är direkt parodiskt hur onyanserat och klyschigt det hela målas upp. Allt från dialog till manusstruktur känns AI-generat, som bäst. Historien påminner mycket om den spektakulära filmen Wind River, och frågan är om Night Country också hade fungerat bättre som en film? Det episodiska upplägget fungerar nämligen inte, för varje avsnitt är likadan: en ledtråd leder ingenstans, sedan trampar man vatten i 45 minuter och plötsligt uppstår något brådskande de sista fem minuterna. Upprepa.

Det finns ingen drivkraft, ingen spänning, inga tydliga karaktärsmotiv, ingenting av intresse. Dramat är krystat, karaktärerna är vandrande karikatyrer och detektivarbetet - det som brukar definiera denna genre - uteblir fullständigt i vad som mest resulterar i en utdragen och repetitiv fars. Referenserna till Pizzolatos första säsong gör dessutom saken värre: det är svårt att tro att en så puckad historia som Night Country ens har något att göra med den briljanta TV-säsongen. Mandat från HBO Max, månne?

Där Nic Pizzolato navigerade sig igenom noir och macho-pulp med blandade resultat, går López mest bara vilse i fjantig melodrama och omotiverade skräckelement utan något egentligt syfte. Ja, den där smått övernaturliga ådran är ju en del av True Detectives DNA, men Pizzolato sköter det mer intimt, mer subtilt. I Night Country känns det som att The Ring och Conjuring-filmerna plötsligt har invaderat True Detective. Det blir alldeles för många illasittande idéer och samtidigt alldeles för lite substans. Trovärdigheten uteblir helt, vilket är väldigt synd. Night Country hade verkligen kunnat vara en storstilad comeback för showen och för Jodie Foster.

På tal om Foster hör hon väl till de få positiva saker jag har att säga om säsongen. Hon bär mycket av det hopplösa manuset på sina axlar, även om det innebär att hon måste spela över för att kompensera manusets brister, och jag gillar egentligen skådeplatsen för säsongens mysterium. Jag gillar stämningen som uppstår ibland, det ständiga mörkret, de märkliga pusselbitarna som presenteras. Men det faktum att man kan skippa mer än halva säsongen och ändå inte missa något av värde säger en hel del om det klumpiga berättandet och det amatörmässiga skrivandet.

I grunden är det ju det som är problemet: man slutade bry sig om de där frusna forskarna (och de avskyvärda karaktärerna) för länge sedan. Night Country är en artificiell imitation som varken förstår genren i sig eller ens hur människor fungerar. Det är mest bara gapigt och tråkigt och som detektivhistoria är Night Country inget annat än en avgrundsdjup besvikelse.