När jag fick jobb i en nördbutik i Oslo så fanns där en stor sektion med manga-böcker som jag ofta stod och kikade intresserat vid. Jag köpte genom åren på mig otal volymer av bland annat Attack on Titan, Full Metal Alchemist, Fairy Tale och så One Piece. Jag har således följt Monkey D. Luffy i tecknad form under många år och även om jag inte läst samtliga av de över 100 till antalet manga-volymerna - eller sett en bråkdel av de fler än 1100 anime-avsnitten så har jag ändå hängt med Luffy, Zoro, Usopp, Sanji och Nami som utgör Straw Hat-piraterna på flertalet underhållande äventyr. Det var nu drygt två och ett halvt år sedan vi fick stifta bekantskap med dem i live-action format på Netflix och vår recension på första säsongen kan du läsa här.
Nu är hela gänget alltså tillbaka. Resan från East Blue-havet till den beryktade the Grand Line startade visserligen redan i den första säsongen - men det var ju samtidigt väldigt mycket introduktioner och sådant som skulle avverkas där. Så, när säsong två dundrar igång kan vi säga att resan både på allvar börjar men framförallt tar ordentlig fart. Lägligt nog gör Monkey och gänget ett tidigt första stopp i Loguetown för att förbereda sig på allvar inför den kommande, farliga, färden som ska ta dem uppför Reverse Mountain för att sedan slutligen föra dem till the Grand Line där då säsong 2 utspelar sig. Det blir snabbt tydligt att andra säsongen drar upp både tempo och produktionsnivåer ett par hack - och det är en riktigt underhållande färd att hänga med på.
Designen på platserna är fantastisk och det märks att Netflix pumpat in bra med pengar i produktionen av serien.
Min första tanke kring det hela är att det är lite som att uppleva ett japanskt rollspel. En slags road trip... förlåt, boat trip - där vi följer med detta sällsamma gäng på resa från en ö till en annan. Alla stopp innebär givetvis äventyr och faror av olika slag. Faror som lurar på platserna de kommer till och så eftersom de är pirater så är de ju såklart även efterlysta - till den karismatiska, excentriska och naiva piratkaptenens Luffys enorma förtjusning. Tempot är högt och även om formeln i sig är ganska förutsägbar i hur avsnitten avlöser varandra så är jag efter de två första avsnitten helt såld. Första halvan av denna säsong är otroligt charmig och underhållande på alla vis och trots lite väl repetitiva actionsekvenser och liknande upplägg på hur färden fortskrider så tappar den aldrig hjärta eller tempo.
Det börjar dock svaja lite på säsongens andra halva - som att det berömda problemet kring att man borde trimmat litegrann i avsnittens längd gör sig påmint lite för ofta. Samtidigt är det ju himla mycket berättelser och karaktärer som ska presenteras, ges utrymme och det blir inte alltid en helt perfekt balans av det hela. Lite väl liknande händelser staplas på varandra och hur roligt det än är att se Luffy veva med sina gummiarmar eller Zoro vara skicklig med sitt svärd så blir det lite väl mycket upprepning av det hela.
Nästan lika roligt som när Mäki tar finlandsfärjan.
Tacksamt nog så har One Piece ett enormt galleri av färgstarka karaktärer att blanda och ge oss av. Ingen frisyr, utstyrsel eller smink är för galen för att passa. Visst, det är lite cosplay-varning ibland men man köper det när allting annat är så galet designat. Telefoner är enorma sniglar, en av de nya huvudkaraktärerna går konstant runt med två cigarrer i mungipan och resten av de sitter i fickor på hans jacka. Vi stöter på jättar och talande djur och både hjältar och skurkar ropat ut namnet på sina specialattacker innan de utförs... Ja, ni förstår förhoppningsvis poängen. One Piece är fantasy på alla tänkbara magiska vis och man får försöka koppla bort tankarna att något ser det minsta löjligt ut. För det är det och det ska vara det och jag rycks med i alla galenskaper som sker. One Piece är en lyckopiller gällande så mycket i alltifrån det härliga visuella till karaktärer, design på miljöer och det viktigaste av allt; det fungerar väldigt bra.
Chopper dyker upp och är bedårande!
Redan den i första säsongen var de allra flesta, inklusive mig, nöjda med hur det såg ut och hur underhållande det faktiskt var. Jag tycker ofta att det fungerar ännu bättre i säsong två. På många vis tror jag detta är så bra det går att översätta det hela från tecknat till "verklighet". Visst - förändringar måste göras och händelser får strykas men det märks tydligt att det finns en fantastisk förlaga att plocka godsaker ifrån och att det handlat om att få det hela att fungera i detta formatet. Vilket det till allra största delen gör med några få undantag gällande tempo och att vissa karaktärer tenderar att försvinna i längre stunder - som att man inte riktigt vet vad man ska göra med dem allihopa.
Som helhet är det dock väldigt lekfullt, charmigt och avslutningsvis, efter att ha kikat igenom den andra säsongens åtta avsnitt (vilka samtliga är cirka en timme i längd) under ett dygn så känns det verkligen som att jag fått uppleva och hänga med på ett helt otroligt storslaget äventyr. När eftertexterna på det sista avsnittet rullade fanns det framförallt en sak som jag var väldigt glad över och det är att serien är förnyad för en tredje säsong. Visst, väntan kommer bli lång men jag har börjat längta efter fortsatta äventyr på haven redan nu.