(5) Rise of the Tomb Raider / Klicka här för att läsa recensionen
När vi åter fick stifta bekantskap med Lara Croft i 2013 års reboot Tomb Raider presenterades vi inte för samma kvinna som vi först lärde känna mot andra halvan av nittiotalet. Kärnan var dock intakt. Upptäckarlustan och hungern efter kunskap fanns där, modet och överlevnadsinstinkterna fanns där men unga Miss Croft var ännu inte den actionhjältinna vi hade förälskat oss i. Det var den uppgift som berättelsen i spelet fick; att visa hur hon blev Lara Croft som vi känner henne och mot slutet av äventyret hade elden av det helvete hon fått gå igenom smitt henne till den ikonen. Legenden hade fötts. Berättelsen i uppföljaren, Rise of the Tomb Raider, visar en Lara Croft som bejakar och omfamnar den legenden. Hon var inte längre ett offer på fel plats vid fel tidpunkt, förtvivlad över situationen hon hamnat i. Denna gång var hon i cirkelns mitt på eget bevåg, målmedveten som ett rovdjur. Ingenting skulle stoppa henne från att åstadkomma hennes mål. Berättelsen i Rise of the Tomb Raider var knappast unik och innehöll gott om stereotyper såväl som arketyper men dess styrka ligger i att den utforskar Lara som person ytterligare, ger oss en inblick i hennes familjs bakgrund och vad som driver henne. Det var en underhållande resa som vi sent kommer glömma.
(4) Soma / Klicka här för att läsa recensionen
Den svenska studion Frictional Games dundrade i år ut sitt senaste skräckspel, Soma. Deras föregående succéer med Penumbra: Overture och Amnesia: The Dark Descent framkallade kollektiva droppar i byxorna på oss. Soma var inte riktigt lika skrämmande. Däremot visade Frictional Games upp en annan sida med sitt senaste spel. Handlingen var nämligen extremt välskriven. Berättelsen som kretsade kring huvudpersonen Simon Jarrett och undervattensbasen Pathos-2 var både intressant och häpnadsväckande. Att få följa med Simon under ytan när han nystade i basens alla hemligheter och frågor var en upplevelse som vi sent kommer att glömma. Soma behandlade djupa ämnen på ett otroligt klokt sätt där frågeställningar angående exempelvis identitet och artificiell intelligens målades upp i sann science fiction-anda. Soma var som sagt inte lika kusligt som Amnesia, men spelet innehöll en handling som definitivt var en av årets allra bästa.
(3) Xenoblade Chronicles X / Klicka här för att läsa recensionen
En av de viktigaste aspekterna i ett rollspel är såklart berättelsen. Utan en riktig vass story blir det svårt att hålla kvar spelaren under hela äventyret. I det här fallet lyckades Monolith Soft alldeles perfekt. Berättelsen är välskriven och gripande rakt igenom med en hel del intressanta twister att vänta. Trots att planeten Mira till ytan är en mycket fridfull plats med exotiska inslag kan du se fram emot en händelserik spelsession och med en story som ligger till grund för att spelaren också kommer hålla sig fastklistrad framför TV-apparaten. Xenoblade Chronicles X är inte bara ett fantastiskt rollspelsäventyr, utan det är också ett spel du bör införskaffa om du vill avnjuta en otroligt intressant berättelse som håller hela vägen ut.
(2) Life is Strange / Klicka här för att läsa recensionen
High school-drama med övernaturliga inslag är knappast ett recept för en unik story, men i Life is Strange lyckades franska Dontnod ändå få till ingredienserna och bjuda på en berättelse olik de flesta andra. För en gångs skull handlade det inte om att fäkta tillbaka utomjordiska invasioner eller panga terrorister - istället fick vi chansen att axla rollen som fotostudenten Max som upptäcker att något inte står rätt till i den lilla kuststaden Arcadia Bay. Tillsammans med sin barndomsvän Chloe rörde sig Max genom miljöer vi alla kan relatera till. Max lyssnade på Jose Gonzales och snackade populärkultur, alltjämt som teman som vänskap, kärlek och svek avhandlades på ett sätt vi verkligen inte är bortskämda med i spel. Life is Strange bevisade att det är fullt möjligt att skapa engagerande och spännande äventyr även utan stora set-pieces och effekttunga actionscener.
(1) The Witcher 3: Wild Hunt / Klicka här för att läsa recensionen
Ingen annan berättelse i år har gripit tag i oss på samma sätt som den i The Witcher 3. Vi bjöds på rasande krig, politiska maktspel, överjordiska mysterier och hägrande undergång av apokalyptiska mått. Men det som verkligen stack ut och förhöjde upplevelsen var spelets karaktärer och deras inbördes relationer. Istället för ett ytligt och hastigt presenterat persongalleri valde utvecklaren CD Projekt att gå på djupet med flera karaktärer och ge oss tid att lära känna dem. Tack vare det brydde vi oss verkligen om Ciri, Yennefer, Triss och de andra huvudpersonerna, och i slutändan var det också de personliga livsödena som etsade sig fast starkast i våra minnen - inte de storskaliga slagen.
Här nedan hittar du alla våra andra katergorier i årets spel 2015: