Logga in medlem
Kolla in den nya versionen av Star Fox för Nintendo Switch 2, med uppdaterade kontroller, en grafisk översyn som får den tidigare 3DS-versionen att se mer ut som en remaster, och Avatar Camera-läget.
"Det nya Star Fox-spelet till Nintendo Switch 2 tillkännagavs för knappt en månad sedan.
Tyvärr hade dess existens läckt ut tidigare, men Nintendo lyckades ändå presentera det utan förvarning, och med en chockerande grafisk stil. Och det kommer mycket snart, den 25 juni."
"Innan lanseringen, och eftersom det fortfarande verkar råda viss förvirring om vad detta egentligen är, fick jag tillbringa mer än en timme med vad som såg ut att vara en ganska färdig version.
Jag provade det jag redan kände till och älskade – ja, jag tillbringade många helger under min tonårstid med att jaga medaljer på Nintendo 64, men också det som är helt nytt i den här versionen. För ja, det här är en remake."
"En fullständig remake, om man så vill, av klassikern från 1997. Den tredje, den fjärde versionen av samma spel?
Du kanske undrar det, och jag förstår frågan och memes.
Nintendo 64-titeln omtolkade och moderniserade ju redan SNES-originalet, och Wii U:s bristfälliga Star Fox Zero byggde också på samma grunder."
"Men för att vara helt ärlig är det här Switch 2-spelet vad jag skulle kalla den första totala omgjorda versionen.
Det finns en komplett grafisk översyn, förbättrade kontroller och en massa intressanta tillägg, medan 3DS-versionen känns mer som en remaster.
Med det ur vägen finns det flera saker här som fick mig att överlag tycka om spelet, medan ett par andra fick mig att tänka: ”Det där kan du inte göra, Star Fox.” Så, nu kör vi igång."
"Först, de realistiska pälsarna. Och nej, jag är inte furry.
Jag tycker att den nya stilen är djärv, och det känns också som en hyllning till dockorna från SNES-omslaget.
Det skiljer det här spelet från alla andra i serien, och även från den senaste Super Mario Galaxy-filmen.
Ja, den där räven är mer uttrycksfull och rolig, men efter att ha tillbringat en timme med dessa omdesignade kroppar, tycker jag att stilen fungerar."
"Den passar det mer allvarliga men one-liner-fyllda manuset, och också det de förmodligen ville förmedla med low-poly-modellerna på den tiden.
Vi räddar galaxen, men på ett tufft sätt.
De ser bättre ut i sina cockpits än i verkligheten under mellansekvenserna, med tanke på deras uppenbara svårigheter att gå på fyra ben, men den realistiska pälsdesignen passar bra in i Lilac Wars-tonen."
"Och detta hänger också ihop med grafiken.
Miljöerna är också mycket mer realistiska, och Nintendo har uppenbarligen väntat tills nu för att göra en fullständig omgjord version av dessa och andra titlar.
Har du tillräckligt med tid? Då är det din tur."
"Så att språnget skulle kännas mycket tydligare.
Efter tre generationer av mer diskreta hårdvaruuppdateringar, är det nu dags att visa upp lite grafisk finess.
Det mesta av det jag spelade på Corneria, Meteor och Sector Y såg verkligen ut som den grafik vi fantiserade om för tre decennier sedan."
"Geometri, reflektioner, texturer, belysning, effekter...
Det är en dröm som går i uppfyllelse för veteranfansen.
Vissa detaljer föll mig särskilt i smaken, som att flyga in i Corneria City när det är nästan nattmörkt på grund av krig och rök, eller att skjuta på träden och se elden bryta ut."
"Men är det ganska smidigt att flyga, Fox?
Det är där jag fortfarande har vissa tvivel.
Snowy Fichina imponerade inte så mycket på mig, och under Battle Mode, båda i All Rage-läget, fick jag känslan av att spelet kämpade lite."
"Det ska bli intressant att se om det håller en stabil bildfrekvens på 60 bilder per sekund i den slutgiltiga versionen, eftersom den jämnare bildfrekvensen redan gör att allt känns mer flytande och mer svindlande.
Sedan har vi kontrollerna.
Och ja, med så många nya alternativ, var försiktig."
"Det är en fälla.
Jag tillbringade större delen av min speltid med att av misstag kasta smartbomber som om de vore oändliga, på grund av det justerade standardkontrollschemat.
Nu följer det den mer naturliga Breath of the Wild- eller Bonanza-metoden, där X betyder upp eller framåt och B betyder ner eller bakåt."
"Med andra ord, accelerera och bromsa.
Detta är förståeligt och det går att anpassa, men det tar ett tag om man är van vid den klassiska knappkonfigurationen.
Det gör också målsökande bomber mer komplicerade, eftersom Y är ganska oåtkomligt när man håller ned A, eller hur?
Dessutom har Somersault och U-turn nu enkla upp- och ned-genvägar på D-padden istället för de analoga kombinationerna från förr."
"Med det sagt är det musläget som verkligen förändrar spelet.
Jag fick bara prova det i co-op, där en annan spelare styrde Arwing och jag sköt.
Och ärligt talat var co-op-läget mer intressant än jag hade förväntat mig."
"Det kändes väldigt Star Wars.
En spelare styr skeppet, den andra styr tornet, och man måste kommunicera hela tiden.
På ett sätt känns det som att Wii U-idén äntligen fungerar som den ska."
"Och även om jag ser fram emot att prova båda delarna på egen hand, räckte det redan med att se hur mycket enklare det blir att besegra fiender.
Det finns också en välkommen statistikskärm efter uppdraget som visar tid, nedskjutna fiender, skada, skott och mer."
"Min träffsäkerhet, eller vår träffsäkerhet, gick från 17 % till 28 % när vi bytte från vanlig joystick till musstyrning.
Och den märkbara skillnaden är ännu större än vad siffran antyder.
Detta kommer att påverka både tävlingsinriktat flerspelarläge och jakten på högsta poäng i enkelspelarläget, vilket leder mig till medaljer och utmaningar."
"Medaljerna är tillbaka, och samma knep som du använde för att få fler fiender att dyka upp tidigare fungerar fortfarande här.
Men den nya siktmetoden gör det mycket enklare, så mina 212 träffar i Corneria kommer inte att vara en så krävande bedrift längre."
"Ännu mindre om du tar dig an banorna tillsammans med en annan proffsspelare, eller hur?
Både medaljer och nya utmaningar visas när en planet har klarats, så vi får se hur Nintendo har hanterat denna avgörande aspekt nu när det finns olika kontrolltyper och spelarkombinationer."
"Enligt min mening bör traditionella medaljer behålla samma poängkrav medan tillagda utmaningar och belöningar för mus eller co-op bör hållas tydligt åtskilda.
Hur som helst är de extra målen och statistiken mycket välkomna för en mer komplett arkadupplevelse."
"Sedan finns det Battle Mode, och jag måste erkänna, vilken överraskning.
Jag hade inte förväntat mig att detta skulle imponera på mig.
Förr i tiden, när vi hade spelat ut GoldenEye och Mario Kart, tillbringade jag många timmar med tre klasskamrater i luftstrider på en 14-tums CRTV där vi delade skärmen i fyra delar med 15 bilder per sekund i Star Fox 64:s mycket enkla flerspelarläge."
"Men jag trodde inte att jag skulle återvända online 30 år senare, oavsett modern grafik, nätkod och helskärm.
Men jag gillade verkligen det de försöker göra här.
Det finns modifierare, power-ups och moderna mål för lag mot lag."
"Under min tid i multiplayer var jag Wolf O'Donnell från Star Wolf, och eftersom Andros fiende är min fiende, slog jag med tillfredsställelse ut små kaxiga missfoster som Fox McCloud och Sleepy Toad medan jag erövrade zonen.
Jag släppte närhetsminor, avfyrade målsökande raketer, sköt en speciell laser och höll mig säker med ett extra sköld."
"Det här kan bli väldigt tävlingsinriktat strax efter lanseringen.
Problemet? Bara tre kartor: Corneria Bay, Fichina och Sector Y.
Räkna med att Nintendo släpper och marknadsför fler om läget väcker intresse, men för tillfället förblir det märkligt nog ett löfte snarare än ett försäljningsargument från dag ett."
"Slutligen ligger Andro's i detaljerna.
Det finns en allmän uppmärksamhet på detaljer här som tillfredsställer både fansen och lockar nykomlingar.
Det körbaserade, orkestrerade soundtracket får en av Koji Kondos bästa kompositioner att röra dig igen.
Den lite fåniga men väl genomförda avatarkamerafunktionen är något jag redan kan föreställa mig i framtida multiplayerspel."
"Den subtila HD-vibrationen hedrar också de allra första positiva vibrationerna i spelvärlden för många spelare.
Och sedan finns det den utökade bakgrundshistorien, med utökade mellansekvenser, mellansekvenser under uppdrag och ett reviderat manus.
Detta riktar sig direkt till hjärtat hos oss som spelade Star Fox på 90-talet, men det kan också bli en ingång för nya generationer, samtidigt som originalets själ och personlighet bevaras."
"Jag måste fortfarande kolla upp alla mina tvivel i det färdiga spelet, men om allt går som det ska kommer jag nog att spela det här om och om igen."
