Game of the Year 2024: Sämst

Gamereactor Game of the Year 2024:
Årets karaktär
Årets hårdvara
Årets ljuddesign
Årets musik
Årets grafik
Årets remake/remaster
Årets besvikelse
Årets överraskning

(5) Suicide Squad: Kill the Justice League
Inför premiären av Batman: Arkham Asylum var Rocksteady inte ett namn som någon brydde sig om (eller kände till, för den delen). Men efter att studion gått i mål med trilogin (samt ett schyst VR-spel som utspelade sig mellan Arkham City och Arkham Knight) hade Rocksteady seglat upp som ett av de mest omtyckta utvecklarna i spelvärlden. Därför kan det inte beskrivas som något annat än en extremt besvikelse när de i och med lanseringen av Suicide Squad: Kill the Justice League sjönk till så låga nivåer. Suicide Squad var allt som Batman-spelen inte var (på ett negativt sätt) och det var uppenbart att spelet hade omarbetats flera gånger där både spelmekaniken och berättelsen tagit stryk. För i slutändan föll allt helt platt. Det primära felet var dock det enkla faktumet att spelet inte var kul. Metropolis kändes anonymt och trist och uppdragens struktur upprepade sig konstant och det kändes därför bara enformigt och förutsägbart. I dagsläget kan inget rädda spelet och Rocksteadys rykte har för evigt svärtats ned.

(4) Skull and Bones
Att ett spel som skjutits upp otaliga gånger, varit under utveckling i närmre tio år och envist benämnts som en AAAA-titel (vilket vi såg igenom för länge sedan) skulle suga murket träben - det tippade vi redan på förhand. Men att Skull and Bones skulle resultera i blott ett gistet skrov av ett spel, efter all den utvecklingstiden, det hade inte ens vi kunnat gissa. Det fanns saker som överhuvudtaget inte fungerade ordentligt - till exempel introduktionen av spelets olika finesser, buggarna, progressionen, respawnsystemet - och det fanns de saker som var grundare än ett fotbad, som berättelsen och innehållsmängden. En sak verkar dock Skull and Bones eventuellt lyckas med: det var så dåligt att det tillsammans med övriga felsatsningar är på väg att skjuta hela skeppet Ubisoft i sank.

(3) Funko Fusion
Det såg ju så lovande ut. Funko Pop-figurerna kommer ju från alla tänkbara universum och att få röja runt med dem låter ju onekligen som något som skulle kunna bli kul. Men... det blev det inte. Inte ens lite. Trots mängder av fina licenser kändes detta som ett riktigt hafsigt spel ihopslängt på samma premisser som gamla filmlicenstitlar där inget gameplay egentligen känns autentiskt och det enda som faktiskt höll riktigt hög klass var frustrationen - som man ju inte vill ska hålla så hög klass. Vi har skrivit, vrålat och rage-quittat i Funko Fusion som tyvärr tveklöst hör hemma på denna lista med så mycket bortkastad potential.

(2) South Park: Snow Day
Med tanke på hur pass bra både Stick of Truth och The Fractured But Whole så var vi väl många som hade hoppats på en reglerätt uppföljare med mer rollspelande och framförallt en redig dos av South Parks patenterade humor. Istället fick vi Snow Day och vi kan väl kort konstatera att det inte var i närheten av de andra två spelen. Även om det förstås fanns ljusglimtar även här främst i form av humorn stundtals så var det på det stora hela inte mycket att hänga i den berömda julgranen. Det kändes mest trött, oinspirerat och även som inbitet fan av South Park är det oerhört svårt att gilla den här slappa röran, tyvärr.

Å R E T S
S Ä M S T A
2 0 2 4
(1) Alone in the Dark
Kort efter att svenska studion Pieces Interactive släppt sin hett efterlängtade "reboot" av Ataris klassiska skräckkavalkad stängdes studion ned. Beklagligt såklart men med tanke på kvaliteten på deras spel, var ingen av oss särskilt förvånade. Detta eftersom Alone in the Dark (2024) var ett virrvarr av dåliga idéer och klent motiverade karaktärer, menlösa skrämselmoment och styltig spelmekanik som tråkade ut oss alla något alldeles groteskt. Värst var den bedrövliga storyn och fiendernas brist på artificiell intelligens som tillsammans med alla andra högst tvivelaktiga beståndsdelar gjorde detta till årets sämsta spel för vår del.