Game of the Year 2024!

Gamereactor Game of the Year 2024:
Årets karaktär
Årets hårdvara
Årets ljuddesign
Årets musik
Årets grafik
Årets remake/remaster
Årets besvikelse
Årets överraskning
Årets sämsta
Årets estetik

(10) Warhammer 40,000: Space Marine II
Tretton år efter originalet släpptes så kom uppföljaren, Warhammer 40,000: Space Marine II. Vi hoppar in i storyn några år efter ettans berättelse, och kastas med huvudet före rakt in i en brutal, vacker och våldsam värld. Det är bomber och granater så det räcker och blir över för den mest inbitna actionfanatiker, men dessutom fick vi en perfekt balanserad story med stor kärlek till ursprungsmaterialet. Listan över vad som gör denna uppföljare fantastisk kan göras lång, och Saber Interactive träffar mitt i prick med känslan de vill förmedla. Det kan låta en aning avtrubbat, men det är helt klart något som får endorfinerna att rusa i våra huvuden när vi dominerar förrädarna till Brödraskapet eller enorma rymdinsekter med skjutvapen som ser exakt ut som skjutvapen som hör hemma i ett blodigt Space Marine-äventyr och ingen annanstans. Och så klart, kraftsvärd när ammunitionen är slut. Det är ett actionspel, det är brutalt, och det är nästintill omöjligt att inte älska.

(09) Stellar Blade
Action är en genre där dussinspel snabbt dränks och glöms bort om det inte har något som gör att det sticker ut. Det vore att överdriva att påstå att Stellar Blade bröt någon ny mark, men när spelets första timmar övergick till ett äventyr som hela tiden växte på oss - så insåg vi att det viktigaste ändå är att saker görs riktigt bra. Det blev för varje spelad timme mer och mer tydligt att Stellar Blade lyckades väl med så mycket. Det visuella, ett unikt och medryckande soundtrack, tight kontroll, varierande miljöer och så storslagna bossar. Vi fick ett sorts hopkok av Bayonetta, Nier, Final Fantasy, Devil May Cry men allra mest fick vi ett nytt IP som lyckades väldigt väl med att i slutändan vara ett fartfyllt och väldigt bra actionspel.

(08) The Rise of the Golden Idol
The Rise of the Golden Idol hänförde oss när det landade under november månad. Med oerhört smarta och underhållande pussel fick vi gnugga våra geniknölar i ett frenetiskt tempo för att lyckas lösa de stundtals mycket utmanande problem som lades fram framför oss. Känslan som spelet lämnade när man väl lyckats knäcka en svår nöt var både oerhört förlösande och beroendeframkallande. Det skadade inte heller att spelet uppgraderats både sett till användarvänlighet och estetik jämfört med föregångaren och det bjöd på ett väldigt vässat och kompetent sammansatt paket. En handling som både är rejält oförutsägbar och spårad tillsammans med tidigare nämnda pussel och medföljande njutbara känslor gör det till ett av årets bästa spel.

(07) Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes
Väntan efter en uppföljare till mästerverket Suikoden II har varit lång och snudd på smärtsamt för många av spelets fans under de senaste 20 åren. För Konami vägrade som bekant att möta den ökade efterfrågan efter en tredje del, och spelets skapare, Yoshitaka Murayama, kände tillslut att det fick vara nog och valde, tillsammans med andra Suiokoden-veteraner, och bygga sin egen andliga uppföljare. Svaret blev Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes, en kickstarter-succé som varit under utveckling sedan 2020, och som fångade in allt som var bra med Suikoden-serien när det begav sig under slutet av 90-talet. Här bjöds vi nämligen på oändligt med spelglädje där hundratalet karaktären kämpande om vår uppmärksamhet, och även om Yoshitaka Murayama inte fick se hur slutprodukten blev (han avled sorgligt nog i början av året innan spelets release) så lämnade han efter sig ett arv som han kunde vara stolt över. För även om Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes inte nådde upp till sin eminenta föregångare så kunde titeln stoltsera i sin storebrors skugga utan att skämmas det minsta.

(06) Black Myth: Wukong
Tjusningen i att misslyckas och att straffas brutalt för ett enda misstag har varit ett stående inslag i spel sedan deras födelse. Men det är med den omåttligt populära skörden av Soulslike-spel som vi har bjudits på under åren som detta konceptet blivit till något större. Black Myth: Wukong är inget undantag i någon aspekt. Det är svinsvårt och oförlåtande och har man problem med sitt temperament gör man bäst i att hålla sig undan. Som tur är så är vi på redaktionen ett gäng med ro i sinnet. Vi tog ett djupt andetag och så försökte vi igen, studerade rörelsemönster, letade efter en öppning och... dog på nytt. Det var när man till slut fällde bossen som den där glädjen kom i form av ren lycka. Wukong gjorde detta så fantastiskt bra. Det bjöd oss på en sällsam mix av ett äventyr dränkt i kinesisk mytologi, rapp spelkontroll och varierande ursnygga miljöer som gjorde apans resa till en riktig minnesvärd sådan.

(05) Like a Dragon: Infinite Wealth
Det har inte gått en vecka sedan släppet av Yakuza: Like a Dragon utan att väl valda individer på redaktionen ihärdig tjatat om att återigen få hänga med Ichiban Kasuga för nya spännande äventyr och Infinite Wealth gjorde oss sannerligen inte besvikna. Tvärtom infriades alla våra förhoppningar och mer därtill när vi med tvära kast tog del av sorgset drama, vansinnig japansk humor, helknäppa minispel och utkämpade skoningslösa strider med ett stridssystems som finslipats ännu mer sedan föregångaren. Tillsammans med spelets vackra farväl till Kazuma Kiryu och Ichibans självklara plats en helt annorlunda med precis lika älskvärd huvudperson är detta inget mindre än ett absolut mästerverk och seriens bästa spel.

(04) Balatro
Det räcker att ta sig en titt på titlarna såväl över som under på denna lista för att fråga sig hur ett litet spel som Balatro förtjänat sin plats här. Enmansutvecklaren Localthunk ståtade inte med storslagna och världsomspännande äventyr, orkestrar, fotorealistisk grafik, hisnande strider eller en berättelse som hade fått Shakespeare att rodna. Nej, vi bjöds istället in att prova på femkortspoker i roguelike-format, rätt och slätt. Och när vi väl satte oss ner med Balatro insåg vi att så länge en enda briljant idé inte kompromissas med - då behövs heller inget av det där andra. Localthunk visade att störst inte alltid är bäst och att det räckte med en enkel kortlek, några jokrar, blå addition och röd multiplikation för att hålla oss på Gamereactor sysselsatta i otaliga timmar under 2024.

(03) Final Fantasy VII: Rebirth
Den första delen av remake-trilogin till ett av tidernas bästa rollspel var fantastisk när den släpptes för fyra år sedan. Därmed var det stora skor att fylla inför den andra delen i berättelsen men trots detta var dojorna ändå trånga och gav skoskav i och med dess briljans. Final Fantasy VII Rebirth överträffade föregångaren i princip på alla punkter. Berättelsen var ännu mer engagerande, den enorma spelvärlden var betydligt mer intressant att utforska och framför allt var det proppat till bredden av genomtänkta minispel såväl som ett magnifikt kortspel. Det var svårt att inte sugas in i denna underbara värld och tack vare alla sidoaktiviteter glömde vi ofta bort den välskrivna huvudberättelsen vilket inte kan sägas om föregångaren där sidouppdragen oftare handlade om så kallade fetch quests. Därför är förväntningarna på den tredje och sista delen nästan astronomiskt höga.

(02) Metaphor: ReFantazio
Atlus visade i år återigen varför de är mästare på att balansera tradition och innovation, något som brukar vara bland det svåraste en utvecklare kan göra. Spelvärlden i Metaphor var lika delar mystisk som fängslande, och varje område är laddat med detaljer som lockade oss att utforska och njuta av den unika atmosfären. Det som verkligen lyfte ReFantazio var dock dess karaktärsdrivna berättelse och djärva tematiska koncept som lätt går att betrakta som ett samtida debattinlägg. Precis som i deras tidigare verk skapade Atlus ett narrativ som var både tankeväckande och emotionellt engagerande. Den nya fantasyinramningen och den klassiska Atlus-dynamiken kändes precis lagom välkomnande för att med den tokpolerade stridssystemet bjuda på en taktisk utmaning som höll oss på tårna i gott och väl 100 timmar. Metaphor: ReFantazio var ett strålande exempel på hur långt de japanska rollspelen kommit, och varför 2024 var det kanske bästa året för genren någonsin.

Å R E T S
S P E L
2 0 2 4
(01) Astro Bot
Att ett plattformsspel kan ro hem titeln Årets spel 2024 bevisar verkligen hur denna genre kan fortsätta att vara högst relevant. När Team Asobi äntligen gav den lilla blåvita roboten det storslagna äventyr den förtjänade så charmade han oss alla. Ja, en gång till alltså. För vi som redan hängt med honom i VR och med det förinstallerade Playstation 5-spelet visste ju redan hur cool han var, förstås. Men nu var det alltså dags för ett fulländat plattformsspel fullproppat med världar som bjöd på hemligheter och utmaningar till bristningsgränsen. Men allra mest var det såklart fullproppat av ren spelglädje. Varje värld, varje bana och varje ide var så rolig och fantastisk att vi satt med ett leende på läpparna. Vi lät oss underhållas av snillrik plattformsdesign och en perfekt hyllning till Playstations fantastiska spelhistoria.

Det är svårt, kanske till och med omöjligt, att inte ryckas med i precis allting som Astro Bot har att erbjuda. För varje gång det där lilla Dualsense-rymdskeppet dök ner mot en ny färgsprakande bana, så var det som att varje sekund sedan påminde oss om varför vi spelar och älskar TV-spel så mycket som vi gör. Vi fick en överdos av roliga power-ups, fantastisk grafik och medryckande musik. Astro Bot gav oss ett komplett paket av ren och skär underhållning på alla vis. Man blev liksom lycklig i samma ögonblick som titelskärmen dyker upp och det säger en hel del. Vi misstänkte redan vid releasen att vår lilla blåvita robots fantastiska äventyr skulle ha en god chans att knipa den åtråvärda förstaplatsen på vår lista. Men det är alltid för tidigt att kora något innan vi sett allt vad året har att erbjuda. Men när vi till sist då sammanfattar spelåret 2024 så är det bara att gratulera Team Asobi till att ha utvecklat det vi på Gamereactor anser är årets bästa spel. Hipp Hurra!