Svenska
Gamereactor
artiklar

Tre gigantiska besvikelser (Niclas)

Ännu fler besvikelser? Japp! Det har blivit dags för Niclas att berätta exakt varför bland annat Far Cry 4 gjorde honom så gruvligt besviken...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Tre gigantiska besvikelser (Marie)
Tre gigantiska besvikelser (Petter)
Tre gigantiska besvikelser (Jocke)
Tre gigantiska besvikelser (Jonas)
Tre gigantiska besvikelser (Johan)
Tre gigantiska besvikelser (André)
Tre gigantiska besvikelser (Olof)

Tre gigantiska besvikelser (Niclas)
Många stora ord och fina löften... Som aldrig infriades. Välkommen till Fable!

Fable III (PC/Xbox 360 / 2010)
Om man låter sig luras av alla Peter Molyneuxs alla galna visioner så får man ju skylla sig själv. Det är sen gammalt, man skulle ju då kunna tro att jag skulle lärt mig av det inför den tredje delen, men icke. Jag vill betona dock att jag älskade Fable II trots att det i slutändan inte var i närheten av vad Peter den store utlovat. Jag har säkerligen spelat igenom det 7-8 gånger och det lär med all sannolikhet bli fler gånger. Trean då? Inte ens i närheten, jag har spelat en och en halv gång och jag det känns inte som att det blir mer. Det är egentligen inget dåligt spel men det är heller inte briljant. Men det saknar det där lilla extra, jag gillar heller inte riktigt den vägen man väljer att gå i berättandet heller. I de två första spelen är man hela tiden en underdog medans man här praktiskt taget är född med en nypolerad, blänkande silversked i pruppen. Visst blev det ju lite bekymmersamt ändå för en eftersom den äldre brodern Logan styrde och ställde och tog en del tuffa, kontroversiella beslut. Men hjälten man spelar som i trean kändes ändå väldigt mycket mer färdig än Little Sparrow i tvåan och det gillade jag aldrig, den resan man gjorde där var en stor del av charmen. Lägg där till att det var alltför få nyheter överlag och det som var nytt fungerade sådär. Jag tänker inte minst på den väldigt omständliga hubben där man hade kartan, kläder, vapen och så vidare. Nej, Fable III var och är en massiv besvikelse och det är inte så konstigt att serien tog en lång paus efter trean.

Tre gigantiska besvikelser (Niclas)
För lite upptäckande och en träig protagonist var inte ett recept på framgång.
Detta är en annons:

Assassin's Creed 3 (Multiformat / 2012)
Jag vet egentligen inte varför jag såg så mycket fram emot Assassins Creed 3. Jag tröttnade oerhört snabbt på ettans otroligt repetitiva gameplay och även om tvåan var klart bättre så var det heller inget som föll mig i smaken. Kanske var det då lockelsen att få hoppa runt i skogarna i Nordamerika som gjorde att det såg ut att kunna bli något riktigt magiskt av Assassin's Creed 3. Så jag gjorde något som jag sällan gjort och fortfarande sällan gör, jag förhandsbokade det och gick sen runt som en äggsjuk höna den dagen det förväntades anlända i brevlådan. Till slut kom det och jag hann inte mycket mer än att starta upp förrän batterierna i min handkontroll dog, jag hade sedan inga i reserv heller så det var bara att knata ner till affären och köpa ett gäng nya. Med det lilla bekymret ur världen satte jag igång och inledningsvis var det ändå ganska magiskt, naturen och omgivningarna var fina men det fanns ärligt talat inte så mycket liv i den öppna världen dessvärre. Jag förväntade mig massor av utforskande och lönnmördande i Nordamerikas vinterklädda skogar men det vart mindre av den varan än jag hoppades på och när väl chansen gavs så var det inte alls så spännande eller livfullt som det borde varit. Sakta men säker avtog magin och inte minst så tröttnade man ju ganska snabbt på den oerhört träiga protagonisten Connor. Med en mycket monoton röst med lite eller ingen som helst inlevelse eller känsla så hade man fått ut mer av att stänga av ljudet och köra enbart undertexter istället så fort han hade någon form av dialog. Någonstans förväntade jag mig att detta skulle vara en solklar tia men som bäst var det bara uppe och nosade på en sjua och jag har i ärlighetens namn inte gett Assassin's Creed mycket uppmärksamhet sedan dess. Bränt barn skyr elden som man brukar säga.

Tre gigantiska besvikelser (Niclas)
Far Cry 4 lyckades inte spinna vidare på det som gjorde föregångaren så lyckad.

Far Cry 4 (Multiformat / 2014)
Far Cry 3 var och är ett fruktansvärt bra spel, det tror jag de allra flesta är överens om. Jag hade våldsamt roligt med det och det infann sig en viss tomhet första gången jag klarade av det. Därför blev man förstås väldigt förväntansfull på den fjärde delen i serien. Troy Baker skulle spela antagonisten Pagan Min, det skulle väl rimligtvis inte kunna sluta med något annat än succé? På pappret så fanns ju onekligen förutsättningarna och det var förstås inget som helst fel på Bakers insats här men Pagan Min vart ändå aldrig riktigt så färgstark som Vaas trots detta. Resten lämnade också rätt mycket att önska, det var mestadels mer av samma och det var i ärlighetens namn inte mycket som kändes nytt. De där förbannade radiotornen som var den största bölden i brunögat i trean var ju kvar och de var inte ett dugg roligare den här gången heller. Jag tycker också själva storyn är väldigt förvirrande och rörig, man skulle ju bara dit och sprida sin döda mors aska i Kyrat och sen rätt vad det är så är man mitt uppe i ett inbördeskrig man inte har något att göra med överhuvudtaget. Märklig utveckling men jag antar att det rent teoretiskt skulle kunna hända. Det ballar ju ur en aning och även om det är en del av charmen med Far Cry så kändes det mest urvattnat i fyran. Det lyfte aldrig riktigt trots all bergsklättring och magnifika vyer, sett till hur mycket jag älskade och fortfarande älskar trean så blev jag djupt besviken på fyran och tyvärr har det fortsatt på det spåret. Det är i grunden bra spel men det är samma gamla formel som upprepas gång efter gång i nya miljöer och det kan vi väl alla enas om är en ganska trist utveckling.

Har du tre spelbesvikelser du vill berätta för oss om?

Detta är en annons:

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Tre gigantiska besvikelser (Marie)
Tre gigantiska besvikelser (Petter)
Tre gigantiska besvikelser (Jocke)
Tre gigantiska besvikelser (Jonas)
Tre gigantiska besvikelser (Johan)
Tre gigantiska besvikelser (André)
Tre gigantiska besvikelser (Olof)



Loading next content